Metodöversikt
Biotopkarteringsmetoden består av fem delar som benämns som fem olika protokoll. Av dessa protokoll är Protokoll A det obligatoriska protokollet, medan övriga protokoll är frivilliga att använda. Protokoll A beskriver vattendragets och eventuella översvämningsytors egenskaper.
Även om bara Protokoll A är obligatoriskt är det ofta lämpligt att använda fler protokoll. I de flesta inventeringar används en kombination av Protokoll A och D eftersom det ger en mycket bra bild av ett vattendrag. Protokoll D beskriver vandringshinder. Här visas ett exempel på några olika kombinationer av protokoll och variabler (utdrag ur Havs- och vattenmyndighetens dokument för s k undersökningstyper).
I dagsläget är utbildningsmaterialet begränsat till Protokoll A.
Vid kartering med Protokoll A delas vattendraget in i olika delsträckor med början längst nedströms. Inom varje delsträcka ska biotoperna vara likartade (samma hydromorfologiska grundtyp) och det ska vara samma grad av mänsklig påverkan. För varje delsträcka fylls ett protokoll i. Protokollet består av cirka 120 variabler. Detta kan låta mycket, men det är bara ungefär en fjärdedel av variablerna som är krävande att fylla i, övriga variabler bedöms ganska snabbt.
Även om bara Protokoll A är obligatoriskt är det ofta lämpligt att använda fler protokoll. I de flesta inventeringar används en kombination av Protokoll A och D eftersom det ger en mycket bra bild av ett vattendrag. Protokoll D beskriver vandringshinder. Här visas ett exempel på några olika kombinationer av protokoll och variabler (utdrag ur Havs- och vattenmyndighetens dokument för s k undersökningstyper).
I dagsläget är utbildningsmaterialet begränsat till Protokoll A.
Vid kartering med Protokoll A delas vattendraget in i olika delsträckor med början längst nedströms. Inom varje delsträcka ska biotoperna vara likartade (samma hydromorfologiska grundtyp) och det ska vara samma grad av mänsklig påverkan. För varje delsträcka fylls ett protokoll i. Protokollet består av cirka 120 variabler. Detta kan låta mycket, men det är bara ungefär en fjärdedel av variablerna som är krävande att fylla i, övriga variabler bedöms ganska snabbt.
|
Protokoll A är uppdelat i tre olika delar och vilka delar som ska fyllas i beror på sträckans egenskaper (enligt tabellen till höger). Om sträckan består av grövre material ("SB-sträckor", se indelningssystem) används bara Del 1 och då blir inventeringen ganska enkel. Om det är en sträcka i torvmark behövs några fler variabler och då används både Del 1 och Del 2 i protokollet. Om det är en sträcka i finare material ("TB-sträckor") blir det mer komplicerat. Då ska alla tre delar fyllas i och bedömningarna blir också mer krävande för inventeraren. |
|
Praktiska moment
Skrivbordsanalys
|
Rent praktiskt inleds inventeringen med en skrivbordsanalys. Vid analysen tittar man bland annat på jordarter, höjddata och historiska kartor. I samband med det görs många preliminära bedömningar vilket underlättar arbetet i fält. De preliminära bedömningarna noteras med fördel på en karta och används som ett stöd när man väl är ute i fält och ska fylla i sina protokoll. Det kan också vara bra att ha tagit ut en profil som man har med ut i fält.
En bra förberedelse vid skrivbordsinventeringen är att göra 3D-kartor där jordart och höjddata kombineras med de egna noteringarna. Bilden till höger visar ett exempel på en 3D-karta med anteckningar. Se även denna stumfilm som visar en karta som går att använda för skrivbordsanalys, men även går att ta med ut i fält som en interaktiv fältkarta (kartan i exemplet kan öppnas i en webbläsare). Tyvärr finns det i dagsläget ingen vägledning för hur skrivbordsanalysen ska utföras, men här finns en översikt samt lite tips. |
Exempel på karta med jordarter och minnesantackningar från skrivbordsanalysen. Kartan kan användas som ett arbetsmaterial som underlättar bedömningar i fält.
|
Fältarbete
Efter skrivbordsanalysen är det dags att gå ut fält. Fältarbetet startar vid sträcka 1 som alltid är den nedersta sträckan. Det första man gör i fält är alltså att fylla i protokollet för sträcka 1.
Vilken strategi som används för att fylla i protokollet kan bero på dels de personliga preferenserna, dels på vilken miljö man jobbar i. En strategi är att fylla i hela protokollet när man har hunnit vandra en bit utmed delsträckan och känner att man har fått en bra bild av miljön. När det sedan är dags för en ny sträcka läser man igenom protokollet och kollar om något behöver ändras eller kompletteras samt kontrollerar att det man fyllde i först verkligen stämmer. En annan strategi är att fylla i protokollet successivt.
När den första sträckan är klar gör man en sträckavgränsning och börjar på nästa protokoll.
Eftersom varje delsträcka ska ha samma biotoper och samma påverkansgrad är sträckindelningen ett viktigt moment. I vissa fall är sträckorna långa och då kan det vara praktiskt att fylla i protokollet successivt eller när man gått en bit på sträckan och sedan bestämma var nästa sträcka ska börja. I vissa fall, särskilt om det är korta sträckor, kan det vara smidigare ett först sträckavgränsa och sedan fylla i protokollet.
I metodmanualen beskrivs 15 olika faktorer som ska leda till sträckavgränsning. De flesta faktorerna är kopplade till förändringar i mänsklig påverkan. I övrigt är det främst förändringar som är kopplade till den hydromorfologiska typen. Exempel på sträckavgränsning visas nedan.
Vilken strategi som används för att fylla i protokollet kan bero på dels de personliga preferenserna, dels på vilken miljö man jobbar i. En strategi är att fylla i hela protokollet när man har hunnit vandra en bit utmed delsträckan och känner att man har fått en bra bild av miljön. När det sedan är dags för en ny sträcka läser man igenom protokollet och kollar om något behöver ändras eller kompletteras samt kontrollerar att det man fyllde i först verkligen stämmer. En annan strategi är att fylla i protokollet successivt.
När den första sträckan är klar gör man en sträckavgränsning och börjar på nästa protokoll.
Eftersom varje delsträcka ska ha samma biotoper och samma påverkansgrad är sträckindelningen ett viktigt moment. I vissa fall är sträckorna långa och då kan det vara praktiskt att fylla i protokollet successivt eller när man gått en bit på sträckan och sedan bestämma var nästa sträcka ska börja. I vissa fall, särskilt om det är korta sträckor, kan det vara smidigare ett först sträckavgränsa och sedan fylla i protokollet.
I metodmanualen beskrivs 15 olika faktorer som ska leda till sträckavgränsning. De flesta faktorerna är kopplade till förändringar i mänsklig påverkan. I övrigt är det främst förändringar som är kopplade till den hydromorfologiska typen. Exempel på sträckavgränsning visas nedan.
Ovanstående foton visar exempel på hur sträckavgränsning görs. Övre tre foton visar tre olika hydromorfologiska typer inom samma vattendrag (Cv, Bx och Tt). När vattendraget ändrar karaktär och övergår till en annan hydromorfologisk typ görs sträckavgränsning så att dessa olika typer får egna sträckor. Nedre tre foton visar tre sträckor i samma vattendrag med olika grad av påverkan (opåverkat, rätat med sekundära svämplan samt rätat och kraftigt fördjupat).
Förutom att göra noteringar på protokollet ska ett antal objekt noteras i GIS (alternativt koordinatsättas). Det som ska noteras är varje delsträcka, bestämmande sektioner samt förekomsten av knickpoint/knickzone.
Protokollet består av tre delar (Del 1, Del 2 och Del 3), men det är inte alltid alla tre delar ska fyllas i. Valet av vilka delar som ska fyllas i beror på den ursprungliga hydromorfologiska typen. Här finns ett utdrag ur metodmanualen som visar hur detta val ska göras. Samtliga variabler ska bedömas inom de delar av protokollet som ska ingå (alla variabler är obligatoriska). För några variabler finns dock svarsalternativen ”Ej bedömt” eller ”Vet ej”. Dessutom kan ”Ej möjligt bedöma” alltid anges, men det alternativet är bara till för speciella fall såsom kulverterade sträckor, djupa dammar och andra miljöer där det inte går att bedöma vissa variabler.
Här finns en beskrivning av ett urval från Protokoll A:s variabler.
Tips:
Ett tips för sträckavgränsning är att parkera bilen några kilometer uppströms den plats som ska utgöra sträcka 1. Då går det att vandra ned till sträcka 1 utmed vattendraget och på samma gång memorera lämpliga sträckavgränsningar.
Förutom att göra noteringar på protokollet ska ett antal objekt noteras i GIS (alternativt koordinatsättas). Det som ska noteras är varje delsträcka, bestämmande sektioner samt förekomsten av knickpoint/knickzone.
Protokollet består av tre delar (Del 1, Del 2 och Del 3), men det är inte alltid alla tre delar ska fyllas i. Valet av vilka delar som ska fyllas i beror på den ursprungliga hydromorfologiska typen. Här finns ett utdrag ur metodmanualen som visar hur detta val ska göras. Samtliga variabler ska bedömas inom de delar av protokollet som ska ingå (alla variabler är obligatoriska). För några variabler finns dock svarsalternativen ”Ej bedömt” eller ”Vet ej”. Dessutom kan ”Ej möjligt bedöma” alltid anges, men det alternativet är bara till för speciella fall såsom kulverterade sträckor, djupa dammar och andra miljöer där det inte går att bedöma vissa variabler.
Här finns en beskrivning av ett urval från Protokoll A:s variabler.
Tips:
Ett tips för sträckavgränsning är att parkera bilen några kilometer uppströms den plats som ska utgöra sträcka 1. Då går det att vandra ned till sträcka 1 utmed vattendraget och på samma gång memorera lämpliga sträckavgränsningar.
Efter fältarbetet
Efter fältarbetet kan vissa justeringar behöva göras, till exempel om det finns osäkerheter kring en bedömning och det behövs en extra kontroll mot historiska kartor eller liknande. Att fylla i lite mer information eller renskriva i fältet Övrigt kan många gånger vara bra. Målsättningen bör dock alltid vara att när man lämnar vattendraget för dagen ska allt vara klart. Att börja pilla med småsaker efteråt kan vara tidsödande.
Det är viktigt att göra en kvalitetssäkring, bland annat genom att kontrollera att alla uppgifter är rimliga och att allt är ifyllt. I den bästa av världar görs det i fält.
När man är nöjd och färdig med en inventering skickas resultaten in till den nationella biotopkarteringsdatabasen. Databasens portal finns på biotopkartering.se.
Inventeringsresultaten kan utvärderas på många sätt. I metodmanualen finns ett antal tips på utvärderingar, bland annat går det att göra hydromorfologisk statusklassning.
Det är viktigt att göra en kvalitetssäkring, bland annat genom att kontrollera att alla uppgifter är rimliga och att allt är ifyllt. I den bästa av världar görs det i fält.
När man är nöjd och färdig med en inventering skickas resultaten in till den nationella biotopkarteringsdatabasen. Databasens portal finns på biotopkartering.se.
Inventeringsresultaten kan utvärderas på många sätt. I metodmanualen finns ett antal tips på utvärderingar, bland annat går det att göra hydromorfologisk statusklassning.
FältprotokollVilken typ av protokoll som används i fält är valfritt, det viktigaste är att det går lätt att exportera till nationella biotopkarteringsdatabasen.
Det finns många olika appar och program för att skapa protokoll och ett tips är att välja det som passar bäst för ens egna personliga preferenser eller det som är lättast att integrera i organisationens befintliga system. På det digitala protokollet kan man välja hur man vill gruppera variablerna. De flesta tycker säkert att variablerna ska komma i samma ordning som i manualen, men man kan också gruppera variablerna efter hur viktiga de är. |
|