A10-Rensat/påverkat och A11-Påverkan uppströms
Rensning avser att det manuellt eller med maskin tagits bort substrat i fåran, att bottenstrukturen har homogeniserats eller att fåran omformats på annat sätt. I begreppet ingår även uträtning av vattendrag. Rensning av död ved ingår inte i biotopkarteringsmetodens rensningsbegrepp, även om det såklart är ett väsentligt ingrepp i biotopen.
Rensningen klassas från 0 till 3. I tabellen till höger visas klasserna och en beskrivning av varje klass. Beskrivningen i tabellen är inte helt lätt att tolka och vid bedömning bör man därför främst använda de vägledande exempel som finns i metodmanualen eller de exempel som visas här. Det kan vara svårt att bedöma hur rensat ett vattendrag är och i många delar av Sverige är det ovanligt med större områden som är orensade. Det man bör titta på är bland annat hur övergången mellan strand och fåra ser ut, om det finns lösa stenar eller block i stranden, om de hydromorfologiska enheter som hör till den hydromorfologiska typen finns eller om de saknas, om planformen är mer rak än förväntat eller om våglängden i meandringar är högre än förväntat.
Ett bra sätt att lära sig att bedöma rensning är att lära sig mer om olika hydromorfologiska typer. Känner man till olika hydromorfologiska typer och hur de bildas blir det lättare att förstå och läsa av landskapet. Ett vanlig exempel på felaktig bedömning av rensning är att man tror att en planbottenfåra är rensad. Planbottenfårans karaktär är just "karaktärslöshet". |
Rensningen kan till stor del bedömas redan vid GIS-analys (se ovanstående exempel där en uträtad sträcka i ett Cv-vattendrag syns). Genom att titta på höjdkartor och historiska kartor och i vissa fall också jordartskartor går det att göra en preliminär bedömning av var det kan vara rensat vilket underlättar bedömningen i fält.
Rensningen brukar se olika ut för olika vattendragstyper och beroende på syfte. I de flesta A- och B-vattendrag brukar rensningen innebära att sten och block läggs vid sidan av fåran. Är syftet markavvattning brukar rensningen av de stenigaste delarna av vattendraget vara koncentrerad nedströms flackare partier och fåran är då sänkt där (sänkt basnivå). Är syftet flottning kan längre sträckor vara påverkade och vattendragen har då utslätade strukturer, men behöver inte nödvändigtvis vara lika försänkta som vid avvattning.
I TB-vattendrag/sträckor och i vattendrag/sträckor i torv behövs en annan infallsvinkel. Är vattendraget helt uträtat brukar det vara enkelt att se det. Är det bara rensat på kortare sträckor kan det vara svårare (som i exemplet ovan). I ett meandrande vattendrag går det att titta på amplituden och våglängden för meanderslingorna. Våglängden ska normalt sett vara cirka 11 gånger vattendragsbredden, men om våglängden är större än så brukar det indikera att vattendraget är partiellt rätat.
Om TB-vattendrag eller vattendrag i torv inte är rätade utan bara rensats inom sin ursprungliga sträckning kan bedömningen vara svår. Då kan man titta efter rensmassor intill fåran (de brukar vara utjämnade, men kan synas) eller om vattendraget är påtagligt djupt eller brett. Man kan också kolla om morfologiska enheter såsom undulerande botten, riffle-pool-system, älvvallar och liknande saknas eller inte. Dessa strukturer kan dock i de mest dynamiska vattendragen (främst C- och E-vattendrag) återkomma om vattendraget inte rensas på mycket lång tid (cirka 30-200 år beroende på vattendragstyp). Den viktigaste delen vid bedömning av TB-vattendrag och vattendrag i torv är dock bedömningen av huruvida bestämmande sektioner har rensats eftersom det är mest avgörande för sträckans långsiktiga utveckling.
Rensningen brukar se olika ut för olika vattendragstyper och beroende på syfte. I de flesta A- och B-vattendrag brukar rensningen innebära att sten och block läggs vid sidan av fåran. Är syftet markavvattning brukar rensningen av de stenigaste delarna av vattendraget vara koncentrerad nedströms flackare partier och fåran är då sänkt där (sänkt basnivå). Är syftet flottning kan längre sträckor vara påverkade och vattendragen har då utslätade strukturer, men behöver inte nödvändigtvis vara lika försänkta som vid avvattning.
I TB-vattendrag/sträckor och i vattendrag/sträckor i torv behövs en annan infallsvinkel. Är vattendraget helt uträtat brukar det vara enkelt att se det. Är det bara rensat på kortare sträckor kan det vara svårare (som i exemplet ovan). I ett meandrande vattendrag går det att titta på amplituden och våglängden för meanderslingorna. Våglängden ska normalt sett vara cirka 11 gånger vattendragsbredden, men om våglängden är större än så brukar det indikera att vattendraget är partiellt rätat.
Om TB-vattendrag eller vattendrag i torv inte är rätade utan bara rensats inom sin ursprungliga sträckning kan bedömningen vara svår. Då kan man titta efter rensmassor intill fåran (de brukar vara utjämnade, men kan synas) eller om vattendraget är påtagligt djupt eller brett. Man kan också kolla om morfologiska enheter såsom undulerande botten, riffle-pool-system, älvvallar och liknande saknas eller inte. Dessa strukturer kan dock i de mest dynamiska vattendragen (främst C- och E-vattendrag) återkomma om vattendraget inte rensas på mycket lång tid (cirka 30-200 år beroende på vattendragstyp). Den viktigaste delen vid bedömning av TB-vattendrag och vattendrag i torv är dock bedömningen av huruvida bestämmande sektioner har rensats eftersom det är mest avgörande för sträckans långsiktiga utveckling.
Exempel på rensad (klass 2 kraftig rensning) och orensad (klass 0 orensat) sträcka. På den rensade sträckan har block tagits ur fåran och lagts på sidan av vattendraget.
Ur geomorfologisk och ekologisk synvinkel är rensning ett betydande ingrepp. I SB-vattendrag ändras biotopen permanent och i TB-vattendrag (särskilt i C- och E-vattendrag) kan rensningen skapa en instabilitet och en förändringsprocess som kan vara i många hundra år (cirka 100-1000 år). I TB-vattendragen brukar också effekten sprida sig i systemet genom t e x "head cut erosion" eller ökat sedimenttillskott. I vattendrag i torv kan förändringen många gånger vara permanent även om det kan finnas en återhämtningspotential ur ett långt perspektiv.
Nedanstående är tips för hur man kan tänka vid inventeringen:
Ur geomorfologisk och ekologisk synvinkel är rensning ett betydande ingrepp. I SB-vattendrag ändras biotopen permanent och i TB-vattendrag (särskilt i C- och E-vattendrag) kan rensningen skapa en instabilitet och en förändringsprocess som kan vara i många hundra år (cirka 100-1000 år). I TB-vattendragen brukar också effekten sprida sig i systemet genom t e x "head cut erosion" eller ökat sedimenttillskott. I vattendrag i torv kan förändringen många gånger vara permanent även om det kan finnas en återhämtningspotential ur ett långt perspektiv.
Nedanstående är tips för hur man kan tänka vid inventeringen:
- Titta på höjdkartor, historiska kartor och jordartskartor innan fältarbetet. Var ser det rensat ut? Vilka sträckor har historiskt sett varit motiverade att rensa?
- Titta på vattendragets kanter. Är det en jämn övergång mellan stenar, block på land och stenar, block i vattnet?
- Finns det lösa stenar och block i stranden?
- Är sträckan rakare än förväntat?
- Finns de morfologiska enheter som förväntas för just denna hydromorfologiska typ?
- Finns det rensmassor utmed vattendraget?
- Är det motiverat att rensa just här? Skulle en rensning gynna markanvändningen?
- Har fåran en naturlig tvärsektion?
- Har fåran en naturlig längsprofil?
Om någon påverkan (t ex rensning eller damm) angetts under A10-Rensat/påverkat och den har betydelse för morfologin på en eller flera uppströmsliggande sträckor ska det noteras. Syftet är att det ska gå lättare hitta orsakssamband vid utvärdering av biotopkarteringen. Variabeln är främst aktuell att där det förekommer flacka delsträckor.
Noteringen görs bara på den sträcka där ingreppet finns (inte på den uppströmsliggande sträckan där effekten uppstår).
I många fall blir det aktuellt att göra en notering för denna variabel på flera sträckor i följd, till exempel om det är flera delsträckor som är försänkta som ligger i följd utan bestämmande sektion mellan varandra eftersom det i så fall finns ingrepp på alla dessa sträckor som ger påverkan uppströms. Om den aktuella sträckan slutar vid ett sjöutlopp och något ingrepp ger en påverkan på sjönivåerna ska det också noteras som påverkan uppströms.
Exempel:
Sträcka 1 är en Bx-sträcka som rensats.
Sträcka 2 är en Ex-sträcka.
Rensningen på sträcka 1 ger sänkt basnivå för sträcka 2. Rensningen på sträcka 1 har därmed en påverkan på sträcka 2.
Påverkan uppströms noteras på protokollet för sträcka 1 eftersom det är där ingreppet finns.
Exempel:
Sträcka 1 är en Bx-sträcka som rensats.
Sträcka 2 är en Ex-sträcka som grävts om och fördjupats.
Sträcka 3 är en Ex-sträcka.
Rensningen på sträcka 1 ger sänkt basnivå för både sträcka 2 och 3. Rensningen/omgrävningen på sträcka 2 påverkar sträcka 3. Påverkan uppströms noteras på protokollen för både sträcka 1 och 2.
Exempel:
Sträcka 1 har ett dämme längst upp på sträckan.
Sträcka 2 och sträcka 3 är indämda.
Dämmet på sträcka 1 påverkar både sträcka 2 och 3. Påverkan uppströms noteras på protokollet för sträcka 1.
Noteringen görs bara på den sträcka där ingreppet finns (inte på den uppströmsliggande sträckan där effekten uppstår).
I många fall blir det aktuellt att göra en notering för denna variabel på flera sträckor i följd, till exempel om det är flera delsträckor som är försänkta som ligger i följd utan bestämmande sektion mellan varandra eftersom det i så fall finns ingrepp på alla dessa sträckor som ger påverkan uppströms. Om den aktuella sträckan slutar vid ett sjöutlopp och något ingrepp ger en påverkan på sjönivåerna ska det också noteras som påverkan uppströms.
Exempel:
Sträcka 1 är en Bx-sträcka som rensats.
Sträcka 2 är en Ex-sträcka.
Rensningen på sträcka 1 ger sänkt basnivå för sträcka 2. Rensningen på sträcka 1 har därmed en påverkan på sträcka 2.
Påverkan uppströms noteras på protokollet för sträcka 1 eftersom det är där ingreppet finns.
Exempel:
Sträcka 1 är en Bx-sträcka som rensats.
Sträcka 2 är en Ex-sträcka som grävts om och fördjupats.
Sträcka 3 är en Ex-sträcka.
Rensningen på sträcka 1 ger sänkt basnivå för både sträcka 2 och 3. Rensningen/omgrävningen på sträcka 2 påverkar sträcka 3. Påverkan uppströms noteras på protokollen för både sträcka 1 och 2.
Exempel:
Sträcka 1 har ett dämme längst upp på sträckan.
Sträcka 2 och sträcka 3 är indämda.
Dämmet på sträcka 1 påverkar både sträcka 2 och 3. Påverkan uppströms noteras på protokollet för sträcka 1.