Hydromorfologiska typer
Hydromorfologisk typ betyder grupp av vattendragssegment med likartade fysiska processer och strukturer.
Indelningen i hydromorfologiska typer är en viktig del av biotopkarteringen. Vet man vilken typ en delsträcka utgörs av så vet man nästan allt om sträckan, t ex bottensubstrat, strömförhållande och så vidare. Genom att notera hydromorfologisk typ får man också en beskrivning av vilka processer och vilka biotoper som kan förväntas på sträckan samt ett mått på sträckans känslighet för olika typer av mänskligt påverkanstryck.
De olika typerna motsvarar till stor del en gradient där vattendragen i ena änden av gradienten oftast förekommer i områden med högst specifik flödeseffekt medan de i andra änden förekommer i områden där den specifika flödeseffekten är lägre (se även beskrivning av SB-TB-spektrumet).
Vattendragen med högst specifik flödeseffekt spolar lätt bort allt fint material (transportkapaciteten överstiger sedimenttillskottet) och morfologin byggs upp av de kvarvarande grövre fraktionera. Där flödeseffekten är lägre är transportkapaciteten i balans med sedimenttillskottet och morfologin är då mer beroende av bearbetning av sediment.
Vid biotopkartering anges vilken typ det är vid inventeringstillfället, men också typen som fanns från början innan vattendraget blev påverkat (om det är påverkat).
Indelningen i typer består av två delar, en grundtyp och en undertyp. I vissa fall anges också ett tillägg (om sträckan utgör kvill, anastomerar eller är kraftigt påverkad av död ved eller bäver). I nedanstående tabeller visas grundtyp, undertyp samt tillägg.
Indelningen i hydromorfologiska typer är en viktig del av biotopkarteringen. Vet man vilken typ en delsträcka utgörs av så vet man nästan allt om sträckan, t ex bottensubstrat, strömförhållande och så vidare. Genom att notera hydromorfologisk typ får man också en beskrivning av vilka processer och vilka biotoper som kan förväntas på sträckan samt ett mått på sträckans känslighet för olika typer av mänskligt påverkanstryck.
De olika typerna motsvarar till stor del en gradient där vattendragen i ena änden av gradienten oftast förekommer i områden med högst specifik flödeseffekt medan de i andra änden förekommer i områden där den specifika flödeseffekten är lägre (se även beskrivning av SB-TB-spektrumet).
Vattendragen med högst specifik flödeseffekt spolar lätt bort allt fint material (transportkapaciteten överstiger sedimenttillskottet) och morfologin byggs upp av de kvarvarande grövre fraktionera. Där flödeseffekten är lägre är transportkapaciteten i balans med sedimenttillskottet och morfologin är då mer beroende av bearbetning av sediment.
Vid biotopkartering anges vilken typ det är vid inventeringstillfället, men också typen som fanns från början innan vattendraget blev påverkat (om det är påverkat).
Indelningen i typer består av två delar, en grundtyp och en undertyp. I vissa fall anges också ett tillägg (om sträckan utgör kvill, anastomerar eller är kraftigt påverkad av död ved eller bäver). I nedanstående tabeller visas grundtyp, undertyp samt tillägg.
Inom varje hydromorfologisk typ finns det mindre enheter som kallas morfologiska enheter. En morfologisk enhet kan t ex vara en hölja eller en stegformad ansamling av sten. Kombinationen av olika enheter är det som ger varje hydromorfologisk typ dess speciella karaktär. Vissa enheter finns bara i en hydromorfologisk typ, medan vissa finns i flera. I biotopkarteringen ingår det inte att notera morfologiska enheter, men däremot måste inventeraren känna till de morfologiska enheterna för att göra en korrekt bedömning av hydromorfologisk typ samt för att bedöma påverkan och att förstå hur systemet fungerar.
En vägledning med mer information om hydromorfologiska typer håller på att tas fram av Havs- och vattenmyndigheten. I nedanstående länk finns fördjupad beskrivning av hydromorfologiska typer, även om inte alla typer från biotopkarteringen är med. Klicka här för en en beskrivning av respektive typ.
Buffington & Montgomery (2013)
Tips:
När man jobbar med hydromorfologiska typer är det viktigt att tänka på att indelningen inte tar speciellt mycket hänsyn till biologiska faktorer och inte heller till död ved. Indelningen baseras i grund och botten på att vattnets krafter möblerar om oorganiskt material. I verkligheten är det mer komplicerat och om miljön tillåts utvecklas fritt utan mänsklig påverkan och död ved tillåts ansamlas i vattendragen kan de regelbundna mönstren bli mindre tydliga.
Till exempel kan en bäck som har haft en regelbundet undulerande botten (såsom typen Cv, Vattendrag med växelvis hölja och strömsträcka) få en tämligen oregelbunden morfologi med pooler och strömsträckor som förekommer mindre regelbundet beroende på hur den döda veden styr om flödet. Tillkommer det rikligt med bäver kan förekomsten av bäverdammar bli helt avgörande för morfologin och då finner man inte längre samma välordnade gradient i hydromorfologiska typer.
Läs mer:
Montgomery m fl (2003) full text
Polvi & Wohl (2013) abstract
En vägledning med mer information om hydromorfologiska typer håller på att tas fram av Havs- och vattenmyndigheten. I nedanstående länk finns fördjupad beskrivning av hydromorfologiska typer, även om inte alla typer från biotopkarteringen är med. Klicka här för en en beskrivning av respektive typ.
Buffington & Montgomery (2013)
Tips:
När man jobbar med hydromorfologiska typer är det viktigt att tänka på att indelningen inte tar speciellt mycket hänsyn till biologiska faktorer och inte heller till död ved. Indelningen baseras i grund och botten på att vattnets krafter möblerar om oorganiskt material. I verkligheten är det mer komplicerat och om miljön tillåts utvecklas fritt utan mänsklig påverkan och död ved tillåts ansamlas i vattendragen kan de regelbundna mönstren bli mindre tydliga.
Till exempel kan en bäck som har haft en regelbundet undulerande botten (såsom typen Cv, Vattendrag med växelvis hölja och strömsträcka) få en tämligen oregelbunden morfologi med pooler och strömsträckor som förekommer mindre regelbundet beroende på hur den döda veden styr om flödet. Tillkommer det rikligt med bäver kan förekomsten av bäverdammar bli helt avgörande för morfologin och då finner man inte längre samma välordnade gradient i hydromorfologiska typer.
Läs mer:
Montgomery m fl (2003) full text
Polvi & Wohl (2013) abstract
Grundtyp |
Undertyp |
Kategori enligt SB/TB-spektrumet |
Z Extremt påverkade vattendrag |
z Extremt påverkade vattendrag |
- |
A Branta vattendrag i fast berg |
a Vattendrag i fast berg med lutning över 10 % b Vattendrag i fast berg med lutning under 10 % |
SB |
B Branta vattendrag med sten och turbulent flöde |
k Kaskadvattendrag t Trappstegsformat vattendrag p Vattendrag med plan botten l Vattendrag med block och sten med låg lutning |
SB |
C Vattendrag med regelbundet växlande strömsträckor och höljor |
t Vattendrag med transversellt riffle-pool system v Vattendrag med växelvis hölja och strömsträcka |
TB |
D Vattendrag med flätflodsystem |
f Vattendrag med flätflodsystem |
TB |
E Vattendrag i finkorniga sediment |
x Vattendrag i finkorniga sediment |
TB |
F Överfördjupade vattendrag i finkorniga sediment |
ö Överfördjupade vattendrag i finkorniga sediment |
TB |
T Vattendrag i torv |
t Vattendrag i torv |
Tt (vattendrag i torv) |
Tillägg |
Benämning |
Definition |
K |
Kvill |
Flera parallella fåror (minst tre). Öarna mellan fårorna utgörs av grovt material såsom sten, block och är stabila. |
A |
Anastomering |
Flera parallella fåror (minst två). Öarna mellan fårorna utgörs av aktivt svämplan eller torv. Om vattendraget har skurit sig ned i sedimenten på grund av mänsklig påverkan kan öarna utgöras av recent terrass. |
LWD |
Morfologi framtvingad av grov död ved |
Vattendrag där morfologin är framtvingad av stora mängder död ved. Minst häften av sträckans fallhöjd finns vid trösklar som byggts upp av död ved. |
BMC |
Bäverängskomplex |
Vattendrag där morfologin till stor del beror på förekomsten av bäverdammar. Minst häften av sträckans fallhöjd finns vid bäverdammar. |