Indikatorer som visar tecken på erosion
Indikator: Gamla fåror på svämplanet
Om gamla fåror på svämplanet ska användas som indikator krävs det att man listar ut hur de har bildats. Förekomsten kan observeras i fält eller vid GIS-analys. De kan t ex ha bildats genom uträtning av vattendraget, avulsion, genom att vattendraget eroderat fram ett nytt lopp på grund av mänsklig påverkan eller naturlig avsnörning. Eftersom indikatorn kan indikera flera olika situationer så måste den användas tillsammans med andra faktorer som beskriver vattendragets tillstånd.
Oavsett om de gamla fårorna indikerar erosion eller inte så är det ett bra tips att om man hittar gamla fåror kan de användas för att förstå hur fåran sett ut tidigare. T ex kan man bedöma om bottenelevation och bredd varit annorlunda tidigare vilket kan ge ökad förståelse för hur vattendraget fungerar.
Om gamla fåror på svämplanet ska användas som indikator krävs det att man listar ut hur de har bildats. Förekomsten kan observeras i fält eller vid GIS-analys. De kan t ex ha bildats genom uträtning av vattendraget, avulsion, genom att vattendraget eroderat fram ett nytt lopp på grund av mänsklig påverkan eller naturlig avsnörning. Eftersom indikatorn kan indikera flera olika situationer så måste den användas tillsammans med andra faktorer som beskriver vattendragets tillstånd.
Oavsett om de gamla fårorna indikerar erosion eller inte så är det ett bra tips att om man hittar gamla fåror kan de användas för att förstå hur fåran sett ut tidigare. T ex kan man bedöma om bottenelevation och bredd varit annorlunda tidigare vilket kan ge ökad förståelse för hur vattendraget fungerar.
Indikator: Underminerade strukturer
Strukturer såsom vägbankar, brofundament dräneringsrör och liknande som kan finnas vid fåran och som blivit underminerade är en bra indikator eftersom man som regel kan räkna ut hur morfologin måste sett ut tidigare. Det underlättar också när man bedömer hur snabbt erosionen sker. I exemplet (Figur 1) har en järnväg och järnvägsbank eroderat bort när fåran förflyttats i sidled. Om det även skett eller sker bottenerosion brukar strukturerna upplevas "hänga i luften" eller på andra sätt vara högt upp från vattendraget jämfört med hur man borde ha byggt en gång i tiden. Genom att bedöma hur strukturen borde sett ut från början går det att förstå om vattendraget eroderat nedåt eller i sidled, eller både och. Det är också viktigt att försöka bedöma om erosionen fortfarande pågår. |
Indikator: Exponerade trädrötter
Rotexponering uppstår som en följd av att jorden vid ett träd har eroderat bort. Detta kan vara naturligt eller bero på en mänsklig påverkan. När man observerar en hel del trädrötter så är ett bra första steg att försöka förstå varför de har uppstått och om det beror på mänsklig påverkan. Om det förkommer exponerade rötter av naturliga skäl så är den mest typiska situationen att det endast finns måttliga mängder av rotexponering och att den erosion som orsakat exponeringen vägs upp av en lika stor sedimentation, det vill säga det finns en dynamisk jämvikt. I sådana situationer är inskärningskvoten också 1 eller nära 1. När exponerade trädrötter signalerar om att erosion är dominant och att det är orsakat av mänsklig påverkan så är det typiska att exponeringen är mer frekvent och ofta finns det andra tecken på att erosion dominerar, t ex att inskärningskvoten är hög och att det saknas naturliga svämplan som kan förbruka energi. För att veta om det är naturligt så är det ett bra första steg att försöka förstå varför de har uppstått. Då kan man börja med att vända sig om och titta på motsatt sida av vattendraget. Det man tittar efter är om det förekommer en sedimentation som motsvarar erosionen, det vill säga om det skett en förskjutning av fåran med uppbyggnad av nya svämplan eller sekundära svämplan på motstående sida. Om det då finns en sedimentation som motsvarar erosionen och ett väl fungerande svämplan då kan det vara en naturlig process att rötterna exponerats eftersom det då rör sig om en naturlig förskjutning av vattendraget. I sådana fall förekommer oftast de exponerade rötterna i måttlig grad. Exempel visas i Figur 1 och 2. Om det på motstående sida (Figur 4 och 5) också finns exponerade rötter eller andra tecken på erosion så kan det innebära att vattendraget håller på att bli bredare. Ibland kan den breddökningen bero på att det också förekommer kraftig sedimentation. Sedimenten trycker då ut vattnet mot sidorna. Om vattendraget saknar kontakt med svämplanet, men att det uppstått sekundära svämplan på en lägre nivå så förekommer normalt sett exponerade rötter på ena sidan i likhet med det som visas i Figur 1 och 2. Skillnaden är dock att det eroderar bort mer material än vad som sedimenterar och det innebär att erosion dominera, dock bara på ena sidan. Om trädrötterna hänger i luften är det en extra stark indikator och det är då rejält underminerat och indikerar en tydlig en nedskärning i vattendragsfårans kanter. Ofta faller då också träden senare ut i fåran. Små (unga) träd med exponerade rötter är en extra stark indikator för erosion. Är man osäker på vad rötterna indikerar kan man tänka att det måste varit sediment kring rötterna tidigare och fundera på vad som hänt när detta försvann (man försöker tänka baklänges). |
Indikator: Smal och djup fåra
Vattendragssträckor med en för vattendragstypen påtagligt låg bredd/djupkvot indikerar ofta en pågående bottenerosion, det vill säga vattendraget håller på att skära sig nedåt (Figur 1-3). Denna process motsvarar det som beskrivs som fas 1a-7a under A22 utvecklingsfas. Det är främst fas 2a-4a som kännetecknas av "smal och djup fåra", i synnerhet 3a-4a (Figur 3). Det kan också vara så att bottenerosionen har avtagit och att en senare fas med främst stranderosion har påbörjats, men att den breddökning som är typisk för fas 5a och senare ej inträtt. Typiskt för indikatorn är att vattendraget skurit sig ned så långt att det inte längre kan översvämma omkringliggande svämplan (som i och med det klassas som recenta terrasser). Smala och djupa fåror innebär att energin koncentreras till en smal fåra och att det därmed blir hög flödeseffekt och instabilt. En smal och djup fåra kan också bero på att det är en öppen närmiljö med gräsvegetation, under sådana förutsättningar indikerar inte låg bredd/djupkvot erosion. Är man tveksam är det viktigt att titta på andra indikatorer och variabler, t ex inskärningskvot. Läs mer om det här. Smala, djupa fåror kan också uppstå när ett vattendrag grävs om till ett dike. Det resulterar i så fall främst i att stränderna eroderar. Smal och djup fåra kan också orsakas av sedimentbrist, vilket bland annat går att se nedströms större dammar. Det är lättast att se indikatorn om man har mer naturliga delsträckor att jämföra med (Figur 4). |
Figur 4. Figuren visar två olika delsträckor i samma vattendrag. Första bilden visar en delsträcka med något nedskuren fåra (inskärningskvot ca 1.2) och höger bild visar en delsträcka där vattendraget eroderat ned kraftigare vilket syns på att höjden upp det omgivande mark är mycket högre trots samma bredd. Detta är en relativt tidig fas vilket syns på avsaknad av sekundära svämplan.
Indikator: Erosion på båda sidor av vattendraget
Erosion på båda sidor betyder att båda sidorna eroderar i en och samma tvärsektion (inte växelvis höger/vänster). För att detta ska vara en indikator krävs det att det är karaktärsgivande för delsträckan, d v s att det inte bara finns på enstaka platser. Eftersom ett vattendrag normalt sett eroderar på ena sidan och har en motsvarande sedimentation på motsatt sida betyder det att erosion på båda sidor innebär någon förändring, oftast av mänsklig påverkan. Att det lokalt förkommer erosion på båda sidor kan dock vara naturligt, t ex om, ett träd faller i mitten av vattendraget kan det bli erosion på varje sida om mitten har blockerats. Vanliga fall där indikatorn finns är när fåran först skurit sig ned på grund av mänsklig påverkan och att båda sidorna börjat rasa/skreda. Ett annat vanligt scenario är att det skett kraftig sedimentation som gjort att vattnet har tryckts ut mot sidorna när botten fyllts upp. Det kan också bero på ökad inneslutning eller förhöjda flöden. Höjda flöden kan t ex bero på ökad mängd dagvatten. Erosionen på båda sidor signalerar då att vattendraget håller på att öka i bredd. På bilden syns det att det eroderar på båda sidorna vilket har lett till exponering av rötter. I detta vattendrag bedömdes botten som relativt stabil (viss sedimentation dock) och därför noterades "1b Stranderosion på båda sidor". Erosion på båda sidor kan också bero på att vattendraget tidigare legat i ett öppet landskap och att det är en successionsprocess att det blir bredare. Läs mer om det här. |
Indikator: Armerad/kompakt botten
En armerad botten innebär att vattnets skjuvkraft understiger den kritiska skjuvkraften för bottensubstratet (kraften som behövs för att flytta materialet). Detta kan vara naturligt, t ex i forsar med sten och block där allt finare material spolats bort.
Ofta syns detta som mörka stenar och grus som har en utfällning. I mer dynamiska vattendrag ska normalt sett inte botten vara helt armerad utan även bestå av vissa ljusare områden, till exempel nysedimenterad sand.
Om en armerad botten observeras måste man bedöma om det indikerar erosion eller om det är naturligt förekommande för vattendragstypen.
Armerad botten är också typiskt nedströms dammar p g a sedimentbrist.
Avsaknad av mörkt bottensubstrat utgör för övrigt indikator för sedimentation.
Indikatorn kan vara lite svår att använda innan man byggt upp en erfarenhet eftersom det handlar om att se om botten är "lagom" armerad för den hydromorfologiska typen och för just det vattendrag som man jobbar med.
En armerad botten innebär att vattnets skjuvkraft understiger den kritiska skjuvkraften för bottensubstratet (kraften som behövs för att flytta materialet). Detta kan vara naturligt, t ex i forsar med sten och block där allt finare material spolats bort.
Ofta syns detta som mörka stenar och grus som har en utfällning. I mer dynamiska vattendrag ska normalt sett inte botten vara helt armerad utan även bestå av vissa ljusare områden, till exempel nysedimenterad sand.
Om en armerad botten observeras måste man bedöma om det indikerar erosion eller om det är naturligt förekommande för vattendragstypen.
Armerad botten är också typiskt nedströms dammar p g a sedimentbrist.
Avsaknad av mörkt bottensubstrat utgör för övrigt indikator för sedimentation.
Indikatorn kan vara lite svår att använda innan man byggt upp en erfarenhet eftersom det handlar om att se om botten är "lagom" armerad för den hydromorfologiska typen och för just det vattendrag som man jobbar med.
Indikator: Ett gruslager (eller sten beroende på vattendragstyp) som är överlagrat av finare material är synligt i strandbanken
I dynamiska vattendrag kommer normalt sett grövre material att avsättas på en lägre elevation än finmaterial vilket innebär att det under opåverkade förhållanden går att se en gradient i kornstorlek (Figur 1). Grövre material hamnar nederst i depositionen och silt och sand överst. Det innebär att denna gradient också ska finnas i strandbanken eftersom strandbanken återspeglar tidigare morfologi som fanns innan fåran försköts i sidled. Om man tittar på banken och ser att det grövre materialet som också finns på botten återfinns på en högre elevation än botten så indikerar det nedskärning. Det vanligaste fallet är att man i C-vattendrag som skurit sig nedåt ser grus i banken vilket då visar tidigare bottennivå. I Figur 2 visas dock ett Bp-vattendrag. Indikatorn indikerar oftast bottenerosion eller i ett senare skede stranderosion på en eller båda sidor. Viktigt att tänka på är att det också kan finnas naturliga orsaker till att det finns grus eller sten och andra spår av äldre fåror på högre elevation i strandbanken. En naturlig situation är när fåran migrerar in i äldre terrasser och inte in i svämplan som bildats sentida. |
Indikator: Inga tecken på att svämplanet översvämmas
Om inte svämplanet översvämmas kan det innebära att fåran eroderar nedåt och att vattnet då inte når upp till svämplanet.
Det kan också betyda att fåran tidigare eroderat nedåt eller att fåran sänkts på annat sätt. I det fallet så är allt vatten instängt i fåran vilket innebär ökad flödeseffekt och mer sannnolikt erosion (i stränder eller både botten och stränder).
Om inte svämplanet översvämmas kan det innebära att fåran eroderar nedåt och att vattnet då inte når upp till svämplanet.
Det kan också betyda att fåran tidigare eroderat nedåt eller att fåran sänkts på annat sätt. I det fallet så är allt vatten instängt i fåran vilket innebär ökad flödeseffekt och mer sannnolikt erosion (i stränder eller både botten och stränder).
Indikator: Träd har fallit från båda sidor eller lutar in mot fåran från båda sidor
Om träd har fallit från båda sidor eller lutar in mot fåran från båda sidor bör man först bedöma vad det beror på d v s om det är åldrande skog (ovanligt) eller om de faller på grund av underminering.
Om träden faller från båda håll kan det bero på att fåran eroderar eller har eroderat nedåt och att sidorna då börjar rasa/skreda. Det kan också bero på breddökning.
Om träd har fallit från båda sidor eller lutar in mot fåran från båda sidor bör man först bedöma vad det beror på d v s om det är åldrande skog (ovanligt) eller om de faller på grund av underminering.
Om träden faller från båda håll kan det bero på att fåran eroderar eller har eroderat nedåt och att sidorna då börjar rasa/skreda. Det kan också bero på breddökning.
Indikator: Vattendragsfåran är lägre jämfört med anslutande biflöden
Om det ansluter ett biflöde till vattendraget som karteras så kan det vara till hjälp att titta hur det ser ut i mynningen eller i området närmast. Om biflödet ligger högt upp (att bottenelevation eller vattennivå är på hög elevation) i relation till huvudfåran så kan det indikera att huvudfåran är lägre än tidigare. Ibland kan det också vara bra att titta på biflödets svämplan, t ex hur de förhåller sig till bankfullnivån och vattennivån i huvudfåran.
Om det ansluter ett biflöde till vattendraget som karteras så kan det vara till hjälp att titta hur det ser ut i mynningen eller i området närmast. Om biflödet ligger högt upp (att bottenelevation eller vattennivå är på hög elevation) i relation till huvudfåran så kan det indikera att huvudfåran är lägre än tidigare. Ibland kan det också vara bra att titta på biflödets svämplan, t ex hur de förhåller sig till bankfullnivån och vattennivån i huvudfåran.
Indikator: Täckdiken och andra rör ligger på ett rakt led på botten
När vattendraget förskjuts i sidled kan anslutande rör, ledningar och andra strukturer blottläggas. Ibland kan det observeras genom att det ligger rör på botten som har hamnat i vattendraget när fåran förskjutits. Ibland kan de ligga prydligt på led, ibland har de hamnat mer slumpartat.
Indikatorn är likartad indikatorn "Underminerade strukturer".
När vattendraget förskjuts i sidled kan anslutande rör, ledningar och andra strukturer blottläggas. Ibland kan det observeras genom att det ligger rör på botten som har hamnat i vattendraget när fåran förskjutits. Ibland kan de ligga prydligt på led, ibland har de hamnat mer slumpartat.
Indikatorn är likartad indikatorn "Underminerade strukturer".
Indikator: Grus och sten på botten har ljus färg (ej att förväxla med sedimenterat material)
Ljust grus och ljusa stenar kan innebära sedimentation (se indikatorn "Ljust grus och ljusa småstenar"). I vissa fall kan det dock innebära erosion, till exempel om det eroderar fram grus som håller på att transporteras ut ur delsträckan. Ofta är det en kombination av erosion och sedimentation som indikeras.
Orsaken till att färgen kan användas är att på stabila bottnar blir oftast sten och grus svart på grund av utfällningar, men nytt material har en ljusare, lite gulaktig färg.
Ljust grus och ljusa stenar kan innebära sedimentation (se indikatorn "Ljust grus och ljusa småstenar"). I vissa fall kan det dock innebära erosion, till exempel om det eroderar fram grus som håller på att transporteras ut ur delsträckan. Ofta är det en kombination av erosion och sedimentation som indikeras.
Orsaken till att färgen kan användas är att på stabila bottnar blir oftast sten och grus svart på grund av utfällningar, men nytt material har en ljusare, lite gulaktig färg.
Indikator: Delar av botten eller större områden av botten består av postglacial lera
Om vattendragets botten ligger ovanpå lager av lera och vattendraget börjar erodera nedåt så kommer leran att blottläggas. Ett vanligt exempel är att ett C-vattendrag domineras av grus, men att det finns lera under grusmaterialet. Om ett sådan vattendrag eroderar nedåt kommer det tydligt synas lera som vittnar om att vattendraget är på en nivå lägre än vad det varit sedan denna lera avsattes.
Om vattendragets botten ligger ovanpå lager av lera och vattendraget börjar erodera nedåt så kommer leran att blottläggas. Ett vanligt exempel är att ett C-vattendrag domineras av grus, men att det finns lera under grusmaterialet. Om ett sådan vattendrag eroderar nedåt kommer det tydligt synas lera som vittnar om att vattendraget är på en nivå lägre än vad det varit sedan denna lera avsattes.
Indikator: Det är rensat i området som ligger nedströms (eller på annat sätt sänkt lokal basnivå)
Indikatorn avse sänkt basnivå eller att det finns annan rensning med sänkta nivåer nedströms den sträcka som bedöms. Sänkt basnivå (eller annan sänkning nedströms) leder normalt sett till erosion. Till en början normalt sett botteneroson, senare lateral erosion. Se beskrivning här.
Indikatorn avse sänkt basnivå eller att det finns annan rensning med sänkta nivåer nedströms den sträcka som bedöms. Sänkt basnivå (eller annan sänkning nedströms) leder normalt sett till erosion. Till en början normalt sett botteneroson, senare lateral erosion. Se beskrivning här.
Indikator: Sekundära svämplan
Sekundära svämplan är en deposition och indikerar i sig inte erosion. Dock är det ofta ett tecken på att vattendraget eroderar fram ett nytt svämplan på lägre nivå vilket innebär att delar av området kring vattendraget eroderar bort. Om så är fallet är det en erosionsindikator. Sekundära svämplan indikerar ofta stranderosion på en sida.
Sekundära svämplan är en deposition och indikerar i sig inte erosion. Dock är det ofta ett tecken på att vattendraget eroderar fram ett nytt svämplan på lägre nivå vilket innebär att delar av området kring vattendraget eroderar bort. Om så är fallet är det en erosionsindikator. Sekundära svämplan indikerar ofta stranderosion på en sida.
Indikator: Arter som hör hemma på svämplanet växer på en elevation lägre än svämplanet
Om vattennivåerna vid högflöde blivit lägre än tidigare kan arter som hör hemma på svämplanet börja växa längre ned i fåran. Detta är ett tecken på att inskärningskvoten är större än 1 och att översvämningsfrekvensen minskat vilket innebär ökad flödeseffekt och sannolikt mer erosion.
Om vattennivåerna vid högflöde blivit lägre än tidigare kan arter som hör hemma på svämplanet börja växa längre ned i fåran. Detta är ett tecken på att inskärningskvoten är större än 1 och att översvämningsfrekvensen minskat vilket innebär ökad flödeseffekt och sannolikt mer erosion.
Indikator: Erosion förekommer på delar av fåran som normalt ej ska erodera, t ex sker erosion på älvvallar
I sinusformade till meandrade vattendrag ska det normalt sätt inte förekomma tydlig erosion i innerkurvan av vattendraget. Dessa områden ska domineras av sedimentation. Ofta är kanterna flacka och övergår gradvis till fårans botten utan skarp kant. Om vattendragsfårans kanter är branta i denna del av vattendraget kan det bero på dominans av erosion.
I vattendrag med tydliga älvvallar är det viktigt att kontrollera om älvvallarna eroderar eller om de saknas (förutsatt att vattendragstypen ska ha älvvallar). Kontrollera även om thalweg har förflyttats från yttre delen av ytterkurvan och närmare in mot innerkurva.
Erosion i innerkurva eller på älvvallar indikerar som regel breddökning och en vanlig notering är "1b Stranderosion på båda sidor"..
Att det lokalt förekommer erosion på delar av fåran som normalt sett ej ska erodera kan dock vara normalt, t ex om det nyligen fallit ned död ved som dirigerar om vattnet.
I sinusformade till meandrade vattendrag ska det normalt sätt inte förekomma tydlig erosion i innerkurvan av vattendraget. Dessa områden ska domineras av sedimentation. Ofta är kanterna flacka och övergår gradvis till fårans botten utan skarp kant. Om vattendragsfårans kanter är branta i denna del av vattendraget kan det bero på dominans av erosion.
I vattendrag med tydliga älvvallar är det viktigt att kontrollera om älvvallarna eroderar eller om de saknas (förutsatt att vattendragstypen ska ha älvvallar). Kontrollera även om thalweg har förflyttats från yttre delen av ytterkurvan och närmare in mot innerkurva.
Erosion i innerkurva eller på älvvallar indikerar som regel breddökning och en vanlig notering är "1b Stranderosion på båda sidor"..
Att det lokalt förekommer erosion på delar av fåran som normalt sett ej ska erodera kan dock vara normalt, t ex om det nyligen fallit ned död ved som dirigerar om vattnet.
Indikator: Sedimentbankar saknas i de områden där de hade förekommit naturligt
Om det saknas depositionsformer såsom sedimentbankar där man kan förvänta sig att det borde finnas kan det indikera nedskärning eller annan typ av erosion, till exempel att tvärsektionens storlek ökar på grund av ökade flöden. Detta uppstår även vid head cut erosion, särskilt i tidiga stadium. I vissa fall kan fåran vara fattig på strukturer och domineras av kohesivt material som inte spolats bort lika lätt.
Om det saknas depositionsformer såsom sedimentbankar där man kan förvänta sig att det borde finnas kan det indikera nedskärning eller annan typ av erosion, till exempel att tvärsektionens storlek ökar på grund av ökade flöden. Detta uppstår även vid head cut erosion, särskilt i tidiga stadium. I vissa fall kan fåran vara fattig på strukturer och domineras av kohesivt material som inte spolats bort lika lätt.
Indikator: Erosion sker främst på de nedre delarna av sedimentbankarna
Om de nedre delarna av en sedimentbank eroderar kan det indikera en erosionsprocess där fåran skär nedåt.
Om de nedre delarna av en sedimentbank eroderar kan det indikera en erosionsprocess där fåran skär nedåt.
Indikator: Postglacial lera är synlig i strandbanken
Förekomst av postglacial lera visar att vattendraget eroderar in i ett område där det ej befunnits sig tidigare. Om detta sker på enstaka platser kan det vara naturligt, men om det sker på många platser brukar det indikera erosionsdominans.
Förekomst av postglacial lera visar att vattendraget eroderar in i ett område där det ej befunnits sig tidigare. Om detta sker på enstaka platser kan det vara naturligt, men om det sker på många platser brukar det indikera erosionsdominans.
Indikator: Det finns en knickpoint alternativt andra typer av miljöer med högre vattenhastighet än förväntat för vattendragstypen
En knickpoint är en tydlig knix i vattendragsfårans lutning eller elevation (i de tydligare fallen finns ofta ett litet vattenfall eller en kort fallsträcka). Knickpointen uppstår i de flesta fall av att lutningen ökat och att det på grund av det startat en erosionsprocess. Ökade lutningen beror ofta på att en bestämmande sektion rensats eller att basnivån sänkts på annat sätt (se beskrivning av "head cut erosion").
Även om knickpoint främst är kopplad till situationer där basnivån sänkts kan de uppstå i många andra situationer. Ett exempel är när det finns flera TB-sträckor eller sträckor i torv i följd och där det är högre grad av rensning i sträckorna längst nedströms. Då kan det uppstå en höjdskillnad mellan sträckorna som vattendraget kommer att jämna ut på ungefär samma sätt som när basnivån sänkts, det vill säga genom att erosionen vandrar uppåt.
Knickzone är i stort sett samma sak som knickpoint, men då är knixen längre och utgörs av en brant sträcka istället för ett vattenfall.
En knickpoint är en tydlig knix i vattendragsfårans lutning eller elevation (i de tydligare fallen finns ofta ett litet vattenfall eller en kort fallsträcka). Knickpointen uppstår i de flesta fall av att lutningen ökat och att det på grund av det startat en erosionsprocess. Ökade lutningen beror ofta på att en bestämmande sektion rensats eller att basnivån sänkts på annat sätt (se beskrivning av "head cut erosion").
Även om knickpoint främst är kopplad till situationer där basnivån sänkts kan de uppstå i många andra situationer. Ett exempel är när det finns flera TB-sträckor eller sträckor i torv i följd och där det är högre grad av rensning i sträckorna längst nedströms. Då kan det uppstå en höjdskillnad mellan sträckorna som vattendraget kommer att jämna ut på ungefär samma sätt som när basnivån sänkts, det vill säga genom att erosionen vandrar uppåt.
Knickzone är i stort sett samma sak som knickpoint, men då är knixen längre och utgörs av en brant sträcka istället för ett vattenfall.
Exempel på knickpoints. Den första utgör en punkt där rötter fortfarande armerar botten, den andra en punkt där det sker erosion över en tröskel av glacial lera. Observera det typiska utseendet nedströms knickpointerna där bottenerosionen vandrat förbi.
Figur 1-2. Detta är samma knickpoints som i filmen ovan, men vid lägre flöde.
Figur 3.4. Knickpoints i Tt-vattendrag. Dessa små nackar är inte typiska knickpoints, men man får ha i åtanke att de blir lite lägre nivåskillnader i Tt-vattendrag eftersom de normalt sett är så flacka. Dessa har uppstått i övergången mellan en rätad (sänkt) sträcka och en som inte påverkats fysiskt.
Indikator: Större delen av vattendraget har branta stränder
Branta stränder kan finnas bland annat i ytterkurvor i naturliga vattendrag, men de brukar då vara måttligt höga. Branta och höga stränder eller hög förekomst av branta stränder (inte bara där det ska erodera) kan indikera att erosion dominerar.
Avståndet från botten upp till svämplan brukar i opåverkade vattendrag vara ungefär lika stor inom delsträckor mad samma hydromorfologiska typ. Om någon delsträcka har högre avstånd så innebär det ofta en ökad inskärning. Den ökade inskärningen kan bero på pågående bottenerosion, men om bottenerosionen avstannat är det mer troligt med erosion på ena eller båda sidor av vattendraget.
Om det finns en skillnad i höjd inom samma delsträcka så innebär det som regel att det är en pågående bottenerosion (head cut erosion). Det beror på att erosionen börjar nedströmsifrån. Ibland finns en nickpoint mellan den djupare nedskurna fåran och den grundare uppströms.
Eftersom det finns en variation inom ett vattendrag i hur höga stränderna blir naturligt så är det viktigt att även väga in inskärningskvoten vid bedömning.
Branta stränder kan finnas bland annat i ytterkurvor i naturliga vattendrag, men de brukar då vara måttligt höga. Branta och höga stränder eller hög förekomst av branta stränder (inte bara där det ska erodera) kan indikera att erosion dominerar.
Avståndet från botten upp till svämplan brukar i opåverkade vattendrag vara ungefär lika stor inom delsträckor mad samma hydromorfologiska typ. Om någon delsträcka har högre avstånd så innebär det ofta en ökad inskärning. Den ökade inskärningen kan bero på pågående bottenerosion, men om bottenerosionen avstannat är det mer troligt med erosion på ena eller båda sidor av vattendraget.
Om det finns en skillnad i höjd inom samma delsträcka så innebär det som regel att det är en pågående bottenerosion (head cut erosion). Det beror på att erosionen börjar nedströmsifrån. Ibland finns en nickpoint mellan den djupare nedskurna fåran och den grundare uppströms.
Eftersom det finns en variation inom ett vattendrag i hur höga stränderna blir naturligt så är det viktigt att även väga in inskärningskvoten vid bedömning.
Indikator: Erosion (i synnerhet underminering) förekommer på båda sidor vid inflexionspunkten eller vid riffle-sträckor
Om det i anslutning till riffles eller vid inflexionspunkten sker "toe erosion" (erosion i nedre del av banken i respektive hörn i tvärsektionen) på båda sidor kan det indikera breddökning, men även bottenerosion. |
Indikator: Erosion förekommer utmed mer än 50% av stranden
I naturliga vattendrag som befinner sig i jämvikt förekommer blottad mineraljord i begränsad omfattning. Om det finns aktiv erosion eller skred utmed stora delar av stranden indikerar det att erosion dominerar. Detta gäller i synnerhet om det är så mycket som mer än 50% av sträckans banker.
I naturliga vattendrag som befinner sig i jämvikt förekommer blottad mineraljord i begränsad omfattning. Om det finns aktiv erosion eller skred utmed stora delar av stranden indikerar det att erosion dominerar. Detta gäller i synnerhet om det är så mycket som mer än 50% av sträckans banker.
Indikator: Sprickor i närmiljön i samma riktning som vattendraget
Indikatorn syns som förekomst av sprickor eller synliga linjer parallellt med fåran ovanför fårans kanter (ovanför bankfullindikatorerna). De visar att kanterna kommer att rasa.
Indikatorn syns som förekomst av sprickor eller synliga linjer parallellt med fåran ovanför fårans kanter (ovanför bankfullindikatorerna). De visar att kanterna kommer att rasa.
Indikator: J-formade träd
Vid underminering eller om kanterna börjar rasa kommer träden luta in mot fåran, men försöka kompensera för det. De blir då J-formade längst ned. En viss mängd J-formade träd kan vara naturligt, men vid dominans av erosion brukar de förekomma i högre grad.
Vid underminering eller om kanterna börjar rasa kommer träden luta in mot fåran, men försöka kompensera för det. De blir då J-formade längst ned. En viss mängd J-formade träd kan vara naturligt, men vid dominans av erosion brukar de förekomma i högre grad.
Indikator: Lutande träd (raka lutande träd kan indikera högre förändringstakt jämfört med J-formade träd)
Vid underminering eller om kanterna börjar rasa kommer träden att luta in mot fåran. Om de är J-formade innebär det att processen har tagit ett tag men är de raka innebär det att de inte hunnit kompensera för lutningen vilket då innebär snabbare erosionsförlopp.
Vid underminering eller om kanterna börjar rasa kommer träden att luta in mot fåran. Om de är J-formade innebär det att processen har tagit ett tag men är de raka innebär det att de inte hunnit kompensera för lutningen vilket då innebär snabbare erosionsförlopp.
Indikator: Entrenchment ratio<2.2
Entrenchment ratio beräknas genom att man mäter (uppskattar) hur bred vattenytan skulle bli vid ett vattendjup som motsvarar dubbla bankfulldjupet och sedan delar det värdet på bredden vid bankfullflödet. Om kvoten är lägre än 2.2 är det mer sannolikt att erosion dominerar än om värdet är högre. Ju högre värde desto större möjlighet har vattendraget att bredda ut vid flöden över bankfullflödet.
Entrenchment ratio beräknas genom att man mäter (uppskattar) hur bred vattenytan skulle bli vid ett vattendjup som motsvarar dubbla bankfulldjupet och sedan delar det värdet på bredden vid bankfullflödet. Om kvoten är lägre än 2.2 är det mer sannolikt att erosion dominerar än om värdet är högre. Ju högre värde desto större möjlighet har vattendraget att bredda ut vid flöden över bankfullflödet.
Indikator: Inskärningskvot >1 (gäller särskilt om kvoten är >1.3)
Inskärningskvoten ger ett mått på hur mycket vattendraget har skurit sig ned i relation till svämplanet jämfört med tidigare. Ju högre värde desto mer instängt är vattnet vid högflöde vilket ger högre sannolikhet för att erosion dominerar. Detta gäller särskilt tidiga faser där det inte utvecklats nya sekundära svämplan i större omfattning. Det finns ingen exakt gräns men ungefär vid värden över 1.3 brukar erosionen anses blir mer framträdande.
Läs om inskärningskvot här (gå in under variabeln inskärningskvot).
Inskärningskvoten ger ett mått på hur mycket vattendraget har skurit sig ned i relation till svämplanet jämfört med tidigare. Ju högre värde desto mer instängt är vattnet vid högflöde vilket ger högre sannolikhet för att erosion dominerar. Detta gäller särskilt tidiga faser där det inte utvecklats nya sekundära svämplan i större omfattning. Det finns ingen exakt gräns men ungefär vid värden över 1.3 brukar erosionen anses blir mer framträdande.
Läs om inskärningskvot här (gå in under variabeln inskärningskvot).
Indikator: Lutningen har ökat
Om lutningen ökat innebär det ökad specifik flödeseffekt vilket normalt sett innebär mer erosion. Exempel på vad som kan öka lutningen är sänkt basnivå, uträtning och borttagande av trösklar av död ved (innebär dock inte att lutningen ökat totalt, men lokalt).
Om lutningen ökat innebär det ökad specifik flödeseffekt vilket normalt sett innebär mer erosion. Exempel på vad som kan öka lutningen är sänkt basnivå, uträtning och borttagande av trösklar av död ved (innebär dock inte att lutningen ökat totalt, men lokalt).