Svämplan
Svämplanet är den yta som byggts upp av sediment kring ett vattendrag och som översvämmas då och då.
I vattendragstyperna som har svämplan (främst C- och E-vattendrag) är det ett av de viktigaste elementen. Förutom att vara en artrik miljö så är svämplanet av fundamental betydelse för geomorfologin, exempelvis genom att fördröja flödespulser och förbruka energi vid högflödessituationer.
Ibland blir svämplanet bortglömt i naturvårdssammanhang genom att det läggs mest fokus på själva fåran. Svämplanet ska alltid betraktas som en del av vattendraget ur både biologisk och hydraulisk synpunkt, även om det bara är under högflöden som den i hydraulisk mening fungerar som en fåra. Svämplanen är känsliga och även en liten störning kan ge en stor påverkan på balansen mellan erosion och sedimentation.
Det finns olika typer av svämplan och olika bildningsprocesser. Förenklat beskrivet uppstår de av sediment som vattendraget avsätter. Utseendet förändras över tid genom att vattnet eroderar bort delar av svämplanet när fåran migrerar. Samtidigt sedimenterar det lika mycket material vilket innebär att det inte blir någon större total förändring.
Definitionen av svämplan är att det är en plan yta vid sidan av vattendraget, skapat av vattendraget under det nuvarande klimatet och att det översvämmas vid måttliga högflöden (Leopold 1994). Den del av definitionen som säger att det ska vara skapat under nuvarande klimat är en viktig del av definitionen eftersom ett svämplan kan överges av vattendraget eller förstöras av vattendraget vid klimatförändringar. I praktiken innebär det vid biotopkartering att man ska vara observant på om det är ett äldre svämplan som man bedömer eller om det skapats sentida. Övergivna svämplan kallas terrasser och kan ibland observeras på en högre elevation vid sidan av det nuvarande.
Svämplan kan också överges på grund av mänsklig påverkan som leder till att vattendraget skär sig ned i sedimenten. I biotopkarteringen kallas de för recenta terrasser. Recenta terrasser definieras som svämplan som har utvecklats under de senaste 200 åren, men som inte längre översvämmas.
Om svämplanet blivit övergivet på grund av mänsklig påverkan brukar det utvecklas ett nytt svämplan på lägre elevation. Dessa kallas sekundära svämplan och fungerar på ett likartat sätt som ett riktigt svämplan.
Viktiga begrepp
Svämplan
En av vattendraget bildad nästan platt landyta i direkt anslutning till vattendragsfåran och som är bildad genom avsättning av sediment i samband med översvämningar samt genom förflyttning av vattendragsfåran i sidled eller nedströms. Svämplanet ska vara skapat av vattendraget under det nuvarande klimatet och översvämmas vid måttliga högflöden. Övergivna svämplan som inte längre översvämmas frekvent kallas terrasser.
Terrass
Svämplan som inte är aktiva klassas inte längre som svämplan utan benämns istället terrass. Se även recent terrass.
Recent terrass
Svämplan som utbildats under de senaste 200 åren men där översvämningar har en återkomstperiod längre än 10 år. Som regel indikerar förekomst av recenta terrasser att översvämningsfrekvensen minskat på grund av mänsklig påverkan.
Sekundära svämplan
Sekundära svämplan är unga svämplan som ofta indikerar instabilitet och minskad översvämningsfrekvens på det ursprungliga svämplanet. De känns igen som ett litet svämplan som ligger som ett litet trappsteg nedanför det ursprungliga svämplanet. De ska ej förväxlas med sedimentbankar eller terrasser orsakade av skred.
I vattendragstyperna som har svämplan (främst C- och E-vattendrag) är det ett av de viktigaste elementen. Förutom att vara en artrik miljö så är svämplanet av fundamental betydelse för geomorfologin, exempelvis genom att fördröja flödespulser och förbruka energi vid högflödessituationer.
Ibland blir svämplanet bortglömt i naturvårdssammanhang genom att det läggs mest fokus på själva fåran. Svämplanet ska alltid betraktas som en del av vattendraget ur både biologisk och hydraulisk synpunkt, även om det bara är under högflöden som den i hydraulisk mening fungerar som en fåra. Svämplanen är känsliga och även en liten störning kan ge en stor påverkan på balansen mellan erosion och sedimentation.
Det finns olika typer av svämplan och olika bildningsprocesser. Förenklat beskrivet uppstår de av sediment som vattendraget avsätter. Utseendet förändras över tid genom att vattnet eroderar bort delar av svämplanet när fåran migrerar. Samtidigt sedimenterar det lika mycket material vilket innebär att det inte blir någon större total förändring.
Definitionen av svämplan är att det är en plan yta vid sidan av vattendraget, skapat av vattendraget under det nuvarande klimatet och att det översvämmas vid måttliga högflöden (Leopold 1994). Den del av definitionen som säger att det ska vara skapat under nuvarande klimat är en viktig del av definitionen eftersom ett svämplan kan överges av vattendraget eller förstöras av vattendraget vid klimatförändringar. I praktiken innebär det vid biotopkartering att man ska vara observant på om det är ett äldre svämplan som man bedömer eller om det skapats sentida. Övergivna svämplan kallas terrasser och kan ibland observeras på en högre elevation vid sidan av det nuvarande.
Svämplan kan också överges på grund av mänsklig påverkan som leder till att vattendraget skär sig ned i sedimenten. I biotopkarteringen kallas de för recenta terrasser. Recenta terrasser definieras som svämplan som har utvecklats under de senaste 200 åren, men som inte längre översvämmas.
Om svämplanet blivit övergivet på grund av mänsklig påverkan brukar det utvecklas ett nytt svämplan på lägre elevation. Dessa kallas sekundära svämplan och fungerar på ett likartat sätt som ett riktigt svämplan.
Viktiga begrepp
Svämplan
En av vattendraget bildad nästan platt landyta i direkt anslutning till vattendragsfåran och som är bildad genom avsättning av sediment i samband med översvämningar samt genom förflyttning av vattendragsfåran i sidled eller nedströms. Svämplanet ska vara skapat av vattendraget under det nuvarande klimatet och översvämmas vid måttliga högflöden. Övergivna svämplan som inte längre översvämmas frekvent kallas terrasser.
Terrass
Svämplan som inte är aktiva klassas inte längre som svämplan utan benämns istället terrass. Se även recent terrass.
Recent terrass
Svämplan som utbildats under de senaste 200 åren men där översvämningar har en återkomstperiod längre än 10 år. Som regel indikerar förekomst av recenta terrasser att översvämningsfrekvensen minskat på grund av mänsklig påverkan.
Sekundära svämplan
Sekundära svämplan är unga svämplan som ofta indikerar instabilitet och minskad översvämningsfrekvens på det ursprungliga svämplanet. De känns igen som ett litet svämplan som ligger som ett litet trappsteg nedanför det ursprungliga svämplanet. De ska ej förväxlas med sedimentbankar eller terrasser orsakade av skred.
Vid höga flöden översvämmas svämplanet. Man brukar säga att det är flöden runt medelhögvattenföring som ger översvämning, men det är olika för olika vattendrag och skiljer sig mellan olika vattendragstyper. Översvämningen fungerar som vattendragets säkerhetsventil. När flödet ökar så ökar också flödeseffekten. När flödet är så högt så att vattnet går upp på svämplanet kommer energiförbrukningen att fördelas över en mycket bred sektion (och därmed stor yta) vilket innebär att fåran trots högflöde får en måttlig specifik flödeseffekt.
Översvämningen innebär också att högflödet magasineras och att området nedströms får en jämnare vattenföring. Magasineringen utgörs av vattnet på svämplanet, vatten som samlas i svackor på svämplanet samt magasinering inuti svämplanet. En annan viktig effekt vid översvämning är att svämplanet kan ha en råhet som är högre än hos fåran vilket ytterligare bromsar flödet. Detta gäller främst om det finns välutvecklad vegetation.
Om svämplanet inte kan översvämmas, till exempel om en bestämmande sektion rensats så att vattennivån sänkts eller om någon annan påverkan lett till minskad översvämningsfrekvens innebär det att högflöden kommer att passera inuti i fåran. Det ger mycket hög specifik flödeseffekt vilket ger kraftig erosion. Förhöjd översvämningsfrekvens innebär att det blir lägre flödeseffekt. I vissa fall kan det leda till sedimentation på svämplanet som förändrar svämplanets morfologi, bland annat kan fuktsänkor få en bottenhöjning vilket minskar den typen av habitat. En sådan höjning brukar dock också kräva att det är ett onaturligt högt sedimenttillskott, annars tar processen lång tid.
Det finns många typer av svämplan och många olika småbiotoper på svämplanet, men vid biotopkarteringen är det främst en identifiering av vad som är svämplan och vad som är recent terrass som bedöms samt hur påverkat svämplanet är med avseende på konnektivitet och erosion. Eftersom dalgångens inneslutning och hydromorfologisk typ bedöms kan man ändå med hjälp av andra delar av biotopkarteringen räkna ut på ett ungefär vilka biotoper som kan förväntas på svämplanet. Eftersom svämplanet är en viktig del av livsmiljön för många arter och en känslig miljö där man lätt förstör balansen är den del av biotopkarteringen som beskriver svämplanet viktig.
Ett meandrande vattendrag med opåverkat svämplan brukar anses vara ett naturligt system, men på samma gång bör man ha i åtanke att många svämplan bär spår av mänskligt nyttjande av naturen. Till exempel har de flesta en morfologi som påverkats av att människor utnyttjat dem för ängsmark och att utrotningen av bäver skapat en helt annan dynamik. I det moderna landskapet är påverkan också stor genom att man ofta kanaliserat och sänkt vattendrag så att svämplanen inte kan översvämmas. Mycket av de sediment som har byggt upp svämplanen är också ett spår av förändrade markanvändningar i avrinningsområdet.
Bra att veta
Även om den definition som nämns ovan är den som används inom geomorfologi kan det vara värt att känna till att det finns andra definitioner för svämplan. Till exempel används ibland definitionen att det är ytan som står under vatten vid 100-årsflödet. Den ytan kan vara intressant, men ska inte benämnas som svämplan.
Översvämningen innebär också att högflödet magasineras och att området nedströms får en jämnare vattenföring. Magasineringen utgörs av vattnet på svämplanet, vatten som samlas i svackor på svämplanet samt magasinering inuti svämplanet. En annan viktig effekt vid översvämning är att svämplanet kan ha en råhet som är högre än hos fåran vilket ytterligare bromsar flödet. Detta gäller främst om det finns välutvecklad vegetation.
Om svämplanet inte kan översvämmas, till exempel om en bestämmande sektion rensats så att vattennivån sänkts eller om någon annan påverkan lett till minskad översvämningsfrekvens innebär det att högflöden kommer att passera inuti i fåran. Det ger mycket hög specifik flödeseffekt vilket ger kraftig erosion. Förhöjd översvämningsfrekvens innebär att det blir lägre flödeseffekt. I vissa fall kan det leda till sedimentation på svämplanet som förändrar svämplanets morfologi, bland annat kan fuktsänkor få en bottenhöjning vilket minskar den typen av habitat. En sådan höjning brukar dock också kräva att det är ett onaturligt högt sedimenttillskott, annars tar processen lång tid.
Det finns många typer av svämplan och många olika småbiotoper på svämplanet, men vid biotopkarteringen är det främst en identifiering av vad som är svämplan och vad som är recent terrass som bedöms samt hur påverkat svämplanet är med avseende på konnektivitet och erosion. Eftersom dalgångens inneslutning och hydromorfologisk typ bedöms kan man ändå med hjälp av andra delar av biotopkarteringen räkna ut på ett ungefär vilka biotoper som kan förväntas på svämplanet. Eftersom svämplanet är en viktig del av livsmiljön för många arter och en känslig miljö där man lätt förstör balansen är den del av biotopkarteringen som beskriver svämplanet viktig.
Ett meandrande vattendrag med opåverkat svämplan brukar anses vara ett naturligt system, men på samma gång bör man ha i åtanke att många svämplan bär spår av mänskligt nyttjande av naturen. Till exempel har de flesta en morfologi som påverkats av att människor utnyttjat dem för ängsmark och att utrotningen av bäver skapat en helt annan dynamik. I det moderna landskapet är påverkan också stor genom att man ofta kanaliserat och sänkt vattendrag så att svämplanen inte kan översvämmas. Mycket av de sediment som har byggt upp svämplanen är också ett spår av förändrade markanvändningar i avrinningsområdet.
Bra att veta
Även om den definition som nämns ovan är den som används inom geomorfologi kan det vara värt att känna till att det finns andra definitioner för svämplan. Till exempel används ibland definitionen att det är ytan som står under vatten vid 100-årsflödet. Den ytan kan vara intressant, men ska inte benämnas som svämplan.