Förändrad markanvändning på svämplan
Under rubriken "Markanvändning, träd, skog, död ved och bäver" beskrivs skillnaden mellan vattendrag med skog på svämplanet och ett öppet svämplan. De olika situationerna skapar två helt olika system. Detta innebär att om vattendraget på grund av mänsklig påverkan switchar mellan skogsmiljö och öppet landskapet blir det en stor förändring i det fluviala systemet.
När människan en gång i tiden tog bort skog och skapade ängsmark på svämplan innebar det en stor omställning. Skapandet av ängsmark har främst skett efter år noll och vissa vattendrag har påverkats mer och vissa mindre av detta. Från att ha kontrollerats av död ved och bävrar skulle morfologin utvecklas på ett helt annorlunda sätt. Detta ger en helt annan morfologi till exempel genom att den döda veden försvinner (på mycket lång sikt) och att det då blir betydligt färre strukturer som bromsar upp sediment, organiskt material eller skapar gömslen för faunan. Det blir också färre energiförbrukande strukturer. Det leder ofta till en smalare fåra med mer utpräglad meandring. I samband med detta skedde också många andra förändringar på avrinningsområdesnivå vilket gav helt andra förutsättningar, bland annat det blev det ett helt annat sedimenttillskott när dalgångars sluttningar fick mer öppen mark.
När människan en gång i tiden tog bort skog och skapade ängsmark på svämplan innebar det en stor omställning. Skapandet av ängsmark har främst skett efter år noll och vissa vattendrag har påverkats mer och vissa mindre av detta. Från att ha kontrollerats av död ved och bävrar skulle morfologin utvecklas på ett helt annorlunda sätt. Detta ger en helt annan morfologi till exempel genom att den döda veden försvinner (på mycket lång sikt) och att det då blir betydligt färre strukturer som bromsar upp sediment, organiskt material eller skapar gömslen för faunan. Det blir också färre energiförbrukande strukturer. Det leder ofta till en smalare fåra med mer utpräglad meandring. I samband med detta skedde också många andra förändringar på avrinningsområdesnivå vilket gav helt andra förutsättningar, bland annat det blev det ett helt annat sedimenttillskott när dalgångars sluttningar fick mer öppen mark.
Ex- och Cv-sträckor där första bilden visar sträcka med hävdat svämplan (f d äng som nu betas) och där de följande bilderna visar övergiven ängsmark.
Förändringen att skog avverkas på svämplan händer fortfarande, men inte i den stora omfattning som gjordes långt tidigare. Nu råder till stor del den motsatta utvecklingen på grund av förändringar inom jordbruket, den ena förändringen skedde i början av 1900-talet och det andra i mitten av 1900-talet. Dessa förändringar ledde till att ängsmarken blev allt mindre viktig och hävden avtog. Genom att svämplanen inte hävdas längre sker en succession som innebär att ängsmarken går mot ett skogligt tillstånd. Denna förändring ändrar helt och hållet den känsliga balansen mellan erosion och sedimentation. En liten meandrande bäck som omges av ängs- eller betesmark får en helt annan morfologi om hävden upphör. Till en början brukar gräsvegetationen försvinna när beskuggningen ökar. Tillsammans med andra faktorer (till exempel förändrad turbulens, ökad vikt från träden) leder det till att stränderna börjar erodera kraftigt och fåran blir bredare. Detta ger minskad översvämningsfrekvens samt ett stort sedimenttillskott till områdena nedströms. Minskade översvämningsfrekvensen ger mer flödeseffekt inuti fåran vilket påskyndar erosionen.
Förändringen att skog avverkas på svämplan händer fortfarande, men inte i den stora omfattning som gjordes långt tidigare. Nu råder till stor del den motsatta utvecklingen på grund av förändringar inom jordbruket, den ena förändringen skedde i början av 1900-talet och det andra i mitten av 1900-talet. Dessa förändringar ledde till att ängsmarken blev allt mindre viktig och hävden avtog. Genom att svämplanen inte hävdas längre sker en succession som innebär att ängsmarken går mot ett skogligt tillstånd. Denna förändring ändrar helt och hållet den känsliga balansen mellan erosion och sedimentation. En liten meandrande bäck som omges av ängs- eller betesmark får en helt annan morfologi om hävden upphör. Till en början brukar gräsvegetationen försvinna när beskuggningen ökar. Tillsammans med andra faktorer (till exempel förändrad turbulens, ökad vikt från träden) leder det till att stränderna börjar erodera kraftigt och fåran blir bredare. Detta ger minskad översvämningsfrekvens samt ett stort sedimenttillskott till områdena nedströms. Minskade översvämningsfrekvensen ger mer flödeseffekt inuti fåran vilket påskyndar erosionen.
|
Om denna förändring får fortgå kommer efter ett antal år (ca 30-100 år) den döda veden som uppstår falla ned i vattnet och på svämplanet. Det leder till att vattendraget stabiliseras igen och på sikt kommer det att få en annan planform och allt mer likna en skogsbäck i morfologin. I detta stadium kan svämplanet återigen översvämmas. Eventuellt upphör vattendraget att meandra och får en rakare fåra (den kan ha en relativt hög lutning om död ved förbrukar energi och armerar botten) eller anastomering. Detta gäller främst små och måttligt stora vattendrag. I figuren till höger visas en konceptmodell som visar denna utveckling. Ett problem ur naturvårdssynpunkt är att den senare fasen som beskrivs i konceptmodellen sällan uppstår, dessvärre brukar veden rensas bort innan vattendraget når det stadium att svämplanet åter kan översvämmas.
Om en bäck som eroderar i samband med att skogen börjar ta över ska restaureras och man har bestämt att det är skogsmiljö som ska vara målbilden måste utvecklingen påskyndas mot det senare tillståndet med mycket död ved. Det går att göra genom att tillföra död ved, men då måste veden även läggas på svämplanet, annars blir det avulsion. Om det är bra eller dåligt ur naturvårdssynpunkt att markanvändningen förändras beror helt och hållet på från fall till fall. Vid biotopkarteringen är det viktigaste att förstå vad en förändring innebär och vilken effekt det har på det fluviala systemet. |
Figur 6 6. Konceptmodell som visar en möjlig utveckling vid succession från öppen mark på svämplanet till skogsmark. Första sektionen visar en stabil fåra omgiven av gräsmark. När hävden upphör etableras träd som skuggar och konkurrerar ut gräset. Under successionen sker mycket stranderosion och översvämningsfrekven-sen minskar eftersom tvärsektionen blir större. I ett senare stadie har skogen börjat ge ifrån sig död ved vilket stabiliserar fåran. Slutligen har veden grundat upp fåran och gett en större råhet och i det skedet sker över-svämningar återigen frekvent. Illustration: Tove Nilsson Tyréns AB / Ekologi.nu PG Water Conservation& Engine-ering, får återges fritt med källhänvisning. Diagrammet visar en möjlig utveckling för ett vattendrag där gräs-mark övergår till att omges av skog (efter McBride m fl 2008 med vissa modifieringar). x-axeln står för tid och y-axeln visar förekomsten av död ved samt översvämningsfrekvensen.
|