Förändrade flöden
De flesta vattendrag påverkas om avrinningsområdets hydrologi påverkas. Vissa vattendrag är mer känsliga än andra. Många avrinningsområden har idag ökade flöden och ökad fluktuation i flödena på grund av utdikningar av våtmarker, vattenreglering, ökad åkerareal och hårdgjorda ytor. Flödesförändringar ger direkt ett svar hos vattendragsfåran, särskilt om det finns finare fraktioner, genom att morfologin ändras. Exempelvis kan flödesförändringarna ge ökad erosion och homogenare botten samt lägre strömhastighet under lågflödesperioder (på grund av bredare fåra och lägre lågvattenföring) vilket har stor betydelse för växt- och djurlivet. Påverkan i avrinningsområdet ger förstås också mycket annan påverkan på vattendragen, till exempel förändringar i sedimenttillförseln samt förändrad näringstillförsel.
I figuren till höger visas ett exempel på hur vattenföringen (enligt en modellering) kan skilja sig beroende på om avrinningsområdet är naturligt eller påverkat av åkermark, i figuren visas också hur vattenföringen kan förbättras genom att våtmarker anläggs. Påverkan på avrinningsområdet kan åtgärdas på olika sätt och många gånger är åtgärder som både minskar sedimentläckage samt fördröjer och dämpar flödespulser bra. Exempel på åtgärder är att anlägga och återskapa våtmarker. Det man ska tänka på är att fördröjningen i till exempel våtmarker ska vara tillräckligt stor. Om en fördröjningsdamm ska användas som kompensation för ökad mängd hårdhjord yta (till exempel om en parkering byggs på naturmark) måste skillnaden i vattenföring räknas ut och buffras så att det inte blir någon skillnad mot innan. Problemet med fördröjningar är dock att de många gånger bara fördröjer och jämnar ut flödespulser från ytavrinning, men inte bidrar till att återladda grundvattnet. När påverkan på vattenföringen bedöms, till exempel effekten av ökad andel hårdgjorda ytor, är det bra att tänka på Lanes balansekvation och Schumms ekvationer (se under Lanes balansekvation, specifik flödeseffekt och Schumms ekvationer). Effekten från ökade dagvattenflöden brukar gå lätt att observera i fält, bland annat genom att bredden ökar och att strukturer såsom sandbankar och älvvallar eroderar bort. |
Figur 6 5. Hydrograf som visar hur vattenföringen från ett litet avrinningsområde kan variera över tiden efter ett kraftigt regn beroende på vilket markslag som förekommer i avrinningsområdet (enligt en modellering). Blå kurva visar hur det kan se ut med mycket åkermark och effektiva diken. Grå kurva visar samma situation, men med fördröjningar i form av anlagda våtmarker utmed diken och tillflöden. Grön kurva visar hur det skulle kunnat se för ca 400-500 år sedan innan markavvattningen utvecklades. Röd kurva visar hur det kunde sett ut under opåverkade förhållanden. X-axeln visar tiden i antalet timmar efter regnets start. Textrutorna visar max-flödet för respektive scenario. Observera att grundvattenflödet inte är med i figuren.
|