Indämning och vattenreglering
Påverkan från dammar och vattenreglering är komplicerad och berör ekologin dels direkt, men också indirekt genom att det kan bli stora bestående geomorfologiska förändringar. Indämning och reglering berör hela vattensystemet inte bara i anslutning till regleringen eller dämningen. Till de biologiska effekterna av dämning och reglering hör att fisk hindras vandra fritt och att växt- och djursammansättningen i stränder, på översvämningsytor och i vattendragen förändras. Här nedan nämns ett litet urval av effekterna och i första hand den påverkan som rör morfologin.
Indämning av vattendrag leder till att strömvattenmiljön övergår till en mer sjöliknande biotop. Detta innebär en stor förändring. Den ekologiska och morfologiska påverkan blir olika beroende på vilken hydromorfologisk typ som är indämd och på hur stor fallhöjden är. Mindre dammar som bara skapar miljöer som påminner om naturliga pooler ger förstås en betydligt mindre påverkan än om en hel dalgång blockeras av en hög betongmur.
Om dammen används till reglering blir effekten betydligt större än om vattnet är oreglerat vid dammen. En av de viktigaste egenskaperna hos vattendrag är förändringen i vattenflöde under året. När vattnet istället regleras efter människans behov blir det en rad förändringar. Till exempel kan floran på översvämningsytor förändras genom att konkurrenssvaga arter försvinner till bekostnad av bladvass och andra arter som gynnas av låga flöden på sommaren. Vattnets förmåga att bygga upp svämplan, grusbankar och andra strukturer minskar om vattnet inte följer sin naturliga dynamik.
Ytterligare effekter är att nedströms dammen förändas sedimenttillskottet vilket i sin tur förändrar bottenstrukturen. Det kan också resultera i erosionspåverkan genom att nytt sediment som ska bygga upp svämplan bromsas upp och genom att det blir mer energi till erosion om sedimentflödet minskar. Detta kan leda till att en mängd effekter triggas igång. Den typ av erosion som uppstår till följd av minskad mängd sediment nedströms en damm liknar andra typer av erosion som exempelvis sker om död ved har rensats bort i ett vattendrag eller om en bestämmande sektion har påverkats.
Om en damm ska rivas, till exempel i naturvårdssyfte eller för att den helt enkelt inte används längre bör det föregås av en hydromorfologisk bedömning av möjliga effekter. Vid dammar är fåran ofta rensad för att fallhöjden ska öka och för att regleramplituden ska öka. Det innebär att en rivning kan orsaka lägre vattennivåer än vad som rådde innan dammen skapades. Därför är det bra att i förväg utreda om en rivning kan förändra morfologin uppströms. Om så är fallet kan dammen ersättas av till exempel en naturstenströskel för att minska negativ påverkan. Biotopkarteringen kan delvis användas som ett underlag för en sådan utredning, i övrigt är hydrauliska modelleringar med till exempel HEC-RAS eller motsvarande (US Army Corps of Engineers, Hydrologic Engineering Center, River Analysis System). En utredning av eventuella effekter om sediment från dammen läcker ut är också bra, det kan annars finnas risk för avulsion, breddökning och liknande effekter nedströms.
Indämning av vattendrag leder till att strömvattenmiljön övergår till en mer sjöliknande biotop. Detta innebär en stor förändring. Den ekologiska och morfologiska påverkan blir olika beroende på vilken hydromorfologisk typ som är indämd och på hur stor fallhöjden är. Mindre dammar som bara skapar miljöer som påminner om naturliga pooler ger förstås en betydligt mindre påverkan än om en hel dalgång blockeras av en hög betongmur.
Om dammen används till reglering blir effekten betydligt större än om vattnet är oreglerat vid dammen. En av de viktigaste egenskaperna hos vattendrag är förändringen i vattenflöde under året. När vattnet istället regleras efter människans behov blir det en rad förändringar. Till exempel kan floran på översvämningsytor förändras genom att konkurrenssvaga arter försvinner till bekostnad av bladvass och andra arter som gynnas av låga flöden på sommaren. Vattnets förmåga att bygga upp svämplan, grusbankar och andra strukturer minskar om vattnet inte följer sin naturliga dynamik.
Ytterligare effekter är att nedströms dammen förändas sedimenttillskottet vilket i sin tur förändrar bottenstrukturen. Det kan också resultera i erosionspåverkan genom att nytt sediment som ska bygga upp svämplan bromsas upp och genom att det blir mer energi till erosion om sedimentflödet minskar. Detta kan leda till att en mängd effekter triggas igång. Den typ av erosion som uppstår till följd av minskad mängd sediment nedströms en damm liknar andra typer av erosion som exempelvis sker om död ved har rensats bort i ett vattendrag eller om en bestämmande sektion har påverkats.
Om en damm ska rivas, till exempel i naturvårdssyfte eller för att den helt enkelt inte används längre bör det föregås av en hydromorfologisk bedömning av möjliga effekter. Vid dammar är fåran ofta rensad för att fallhöjden ska öka och för att regleramplituden ska öka. Det innebär att en rivning kan orsaka lägre vattennivåer än vad som rådde innan dammen skapades. Därför är det bra att i förväg utreda om en rivning kan förändra morfologin uppströms. Om så är fallet kan dammen ersättas av till exempel en naturstenströskel för att minska negativ påverkan. Biotopkarteringen kan delvis användas som ett underlag för en sådan utredning, i övrigt är hydrauliska modelleringar med till exempel HEC-RAS eller motsvarande (US Army Corps of Engineers, Hydrologic Engineering Center, River Analysis System). En utredning av eventuella effekter om sediment från dammen läcker ut är också bra, det kan annars finnas risk för avulsion, breddökning och liknande effekter nedströms.