Rensning, rätning
Vid biotopkartering avser rensning att det manuellt eller med maskin tagits bort substrat i fåran, att bottenstrukturen har homogeniserats eller att fåran omformats på annat sätt. Rensning av död ved räknas inte vid biotopkarteringen, men bortrensning av död ved har däremot en mycket stor betydelse för geomorfologin och för biologin. I begreppet rensning ingår även uträtning av vattendrag.
Vid bedömning av rensning är det i grund och botten kunskap i geomorfologi och hur olika hydromorfologiska typer ska se ut som behövs. Känner man till karaktären hos olika hydromorfologiska typer blir det lättare att se att morfologin avviker på grund av rensning.
Rensningen bedöms redan vid GIS-analysen. Genom att titta på höjdkartor och historiska kartor och i vissa fall också jordartskartor går det att göra en preliminär bedömning av var det kan vara rensat vilket underlättar bedömningen i fält.
Rensningen brukar se olika ut för olika vattendragstyper och beroende på syfte (exempel visas i nedanstående figur och här). I de flesta A- och B-vattendrag brukar rensningen innebära att sten och block läggs vid sidan av fåran. Är syftet markavvattning brukar rensningen av de stenigaste delarna av vattendraget vara koncentrerad nedströms flackare partier och fåran är då sänkt där. Är syftet flottning kan längre sträckor vara påverkade och vattendragen har då utslätade strukturer, men behöver inte nödvändigtvis vara lika försänkta som vid avvattning.
Vid bedömning av rensningsgraden är det bra att ha sett orörda sträckor som jämförelse. Det man i fält bör titta på är om det är en jämn övergång mellan en stenig, blockig strand eller om det ser ut att vara betydligt mer av större stenar och block på land. Man kan också titta efter lösa stenar och block i stranden. En viktig del att titta efter är hydromorfologiska enheter, det vill säga kontrollera om de enheter som hör hemma i en viss hydromorfologisk typ verkligen finns. I till exempel en sträcka som bedöms vara av typen trappstegsformat vattendrag ska det finnas trappstegsformade trösklar av block och sten samt nedströms stegen ska det finnas små erosionshöljor. Om man bedömer rensningen utifrån avsaknaden av hydromorfologiska enheter är det viktigt att säkerställa att man verkligen har gjort en korrekt bedömning av hydromorfologisk typ. Saknas trappsteg i ett trappstegsformat vattendrag gäller det att fundera på om det kanske inte har varit ett trappstegsformat vattendrag. Det är inte helt ovanligt att vattendrag med plan botten felaktigt bedöms som rensade. Det är också viktigt att tänka på att många morfologiska enheter kan komma tillbaka efter en tid, även om de inte har samma kvaliteter som innan. I till exempel rensade trappstegsformade vattendrag brukar det ibland kunna uppstå någon form av trappsteg efter ca 50-100 år. Dessa brukar dock inte vara jämförbara med den morfologi som var innan.
I TB-vattendrag/sträckor och i vattendrag/sträckor i torv behövs en annan infallsvinkel. Är vattendraget helt uträtat brukar det vara enkelt att se det. Är det bara rensat på kortare sträckor kan det vara svårare. I ett meandrande vattendrag går det att titta på amplituden och våglängden för meanderslingorna. Våglängden ska normalt sett vara cirka 11 gånger vattendragsbredden, men om våglängden är större än så brukar det indikera att vattendraget är partiellt rätat.
Om TB-vattendrag eller vattendrag i torv inte är rätade utan bara rensats inom sin ursprungliga sträckning kan bedömningen vara svår. Då kan man titta efter rensmassor intill fåran (de brukar vara utjämnade, men kan synas) eller om vattendraget är påtagligt djupt eller brett. Man kan också titta efter morfologiska enheter såsom undulerande botten, riffle-pool-system, älvvallar och liknande. Dessa strukturer kan dock i de mest dynamiska vattendragen (främst C- och E-vattendrag) återkomma om vattendraget inte rensas på mycket lång tid (cirka 30-200 år beroende på vattendragstyp). Den viktigaste delen vid bedömning av TB-vattendrag och vattendrag i torv är dock bedömningen av huruvida bestämmande sektioner har rensats eftersom det är mest avgörande för sträckans långsiktiga utveckling.
Ur geomorfologisk och ekologisk synvinkel är rensning ett betydande ingrepp. I SB-vattendrag ändras biotopen permanent och i TB-vattendrag (särskilt i C- och E-vattendrag) kan rensningen skapa en instabilitet och en förändringsprocess som kan vara i många hundra år (cirka 100-1000 år). I vattendrag i torv kan förändringen många gånger vara permanent även om det kan finnas en återhämtningspotential ur ett långt perspektiv.
Nedanstående är tips för hur man kan tänka vid inventeringen:
Vid bedömning av rensning är det i grund och botten kunskap i geomorfologi och hur olika hydromorfologiska typer ska se ut som behövs. Känner man till karaktären hos olika hydromorfologiska typer blir det lättare att se att morfologin avviker på grund av rensning.
Rensningen bedöms redan vid GIS-analysen. Genom att titta på höjdkartor och historiska kartor och i vissa fall också jordartskartor går det att göra en preliminär bedömning av var det kan vara rensat vilket underlättar bedömningen i fält.
Rensningen brukar se olika ut för olika vattendragstyper och beroende på syfte (exempel visas i nedanstående figur och här). I de flesta A- och B-vattendrag brukar rensningen innebära att sten och block läggs vid sidan av fåran. Är syftet markavvattning brukar rensningen av de stenigaste delarna av vattendraget vara koncentrerad nedströms flackare partier och fåran är då sänkt där. Är syftet flottning kan längre sträckor vara påverkade och vattendragen har då utslätade strukturer, men behöver inte nödvändigtvis vara lika försänkta som vid avvattning.
Vid bedömning av rensningsgraden är det bra att ha sett orörda sträckor som jämförelse. Det man i fält bör titta på är om det är en jämn övergång mellan en stenig, blockig strand eller om det ser ut att vara betydligt mer av större stenar och block på land. Man kan också titta efter lösa stenar och block i stranden. En viktig del att titta efter är hydromorfologiska enheter, det vill säga kontrollera om de enheter som hör hemma i en viss hydromorfologisk typ verkligen finns. I till exempel en sträcka som bedöms vara av typen trappstegsformat vattendrag ska det finnas trappstegsformade trösklar av block och sten samt nedströms stegen ska det finnas små erosionshöljor. Om man bedömer rensningen utifrån avsaknaden av hydromorfologiska enheter är det viktigt att säkerställa att man verkligen har gjort en korrekt bedömning av hydromorfologisk typ. Saknas trappsteg i ett trappstegsformat vattendrag gäller det att fundera på om det kanske inte har varit ett trappstegsformat vattendrag. Det är inte helt ovanligt att vattendrag med plan botten felaktigt bedöms som rensade. Det är också viktigt att tänka på att många morfologiska enheter kan komma tillbaka efter en tid, även om de inte har samma kvaliteter som innan. I till exempel rensade trappstegsformade vattendrag brukar det ibland kunna uppstå någon form av trappsteg efter ca 50-100 år. Dessa brukar dock inte vara jämförbara med den morfologi som var innan.
I TB-vattendrag/sträckor och i vattendrag/sträckor i torv behövs en annan infallsvinkel. Är vattendraget helt uträtat brukar det vara enkelt att se det. Är det bara rensat på kortare sträckor kan det vara svårare. I ett meandrande vattendrag går det att titta på amplituden och våglängden för meanderslingorna. Våglängden ska normalt sett vara cirka 11 gånger vattendragsbredden, men om våglängden är större än så brukar det indikera att vattendraget är partiellt rätat.
Om TB-vattendrag eller vattendrag i torv inte är rätade utan bara rensats inom sin ursprungliga sträckning kan bedömningen vara svår. Då kan man titta efter rensmassor intill fåran (de brukar vara utjämnade, men kan synas) eller om vattendraget är påtagligt djupt eller brett. Man kan också titta efter morfologiska enheter såsom undulerande botten, riffle-pool-system, älvvallar och liknande. Dessa strukturer kan dock i de mest dynamiska vattendragen (främst C- och E-vattendrag) återkomma om vattendraget inte rensas på mycket lång tid (cirka 30-200 år beroende på vattendragstyp). Den viktigaste delen vid bedömning av TB-vattendrag och vattendrag i torv är dock bedömningen av huruvida bestämmande sektioner har rensats eftersom det är mest avgörande för sträckans långsiktiga utveckling.
Ur geomorfologisk och ekologisk synvinkel är rensning ett betydande ingrepp. I SB-vattendrag ändras biotopen permanent och i TB-vattendrag (särskilt i C- och E-vattendrag) kan rensningen skapa en instabilitet och en förändringsprocess som kan vara i många hundra år (cirka 100-1000 år). I vattendrag i torv kan förändringen många gånger vara permanent även om det kan finnas en återhämtningspotential ur ett långt perspektiv.
Nedanstående är tips för hur man kan tänka vid inventeringen:
- Titta på höjdkartor, historiska kartor och jordartskartor innan fältarbetet. Var ser det rensat ut? Vilka sträckor har historiskt sett varit motiverade att rensa?
- Titta på vattendragets kanter. Är det en jämn övergång mellan stenar, block på land och stenar, block i vattnet?
- Finns det lösa stenar och block i stranden?
- Är sträckan rakare än förväntat?
- Finns de morfologiska enheter som förväntas för just denna hydromorfologiska typ?
- Finns det rensmassor utmed vattendraget?
- Är det motiverat att rensa just här? Skulle en rensning gynna markanvändningen?
- Har fåran en naturlig tvärsektion?
- Har fåran en naturlig längsprofil?