A12-Översvämningsytor
Variabeln bedöms för alla sträckor där måttlig eller låg inneslutning noterats för variabeln Ursprunglig inneslutning.
Variabeln beskriver om det finns mänsklig påverkan som ger minskad översvämningsfrekvens och minskad grundvattennivå vid översvämningsytor i sidled. Variabeln beskriver alltså inte förändringar som ger ökad vattennivå såsom dämningar.
När nya biotopkarteringsmetoden utvecklades användes variabeln för att beskriva dränerande påverkan för hymotypen Tt (vattendrag i torv), men det visade sig att mycket information förlorades, till exempel genom att man inte fick in information för vattendrag som omgavs av torv, men som ändå tillhörde andra hydromorfologiska typer.
Eftersom bedömningen görs för flera olika hydromorfologiska typer finns det inte exakta klassgränser utan bara tre vägledande typfall. När bedömningen görs väljs det typfall och den grad av påverkan som passar bäst in på sträckans egenskaper. Valet av typfall baseras alltså främst på ursprunglig typ av översvämningsyta, inte bara på hydromorfologisk typ.
För vattendrag med svämplan baseras bedömningen på inskärningskvoten (se beskrivning av variabeln Inskärningskvot under A21).
För vattendrag i torv görs bedömningen utifrån hur mycket vattennivån sänkts vid en tänkt medelvattenföring. För att bedöma graden av sänkning kan man utgå från variabeln Förändrad basnivå totalt (se A19), men även annat som ger lägre nivå vägs in (t ex rensningar och kanaliseringar).
För vattendrag där översvämningsytan inte är svämplan eller torvmark baseras bedömningen till stor del på hur rensat vattendraget är. Utgångspunkten är att ju mer rensat desto mer har vattennivån sänkts, men i praktiken kan det mycket väl vara rensat utan nivåsänkning och därför måste även annan information vägas in.
Bedömningen ska främst baseras på fysiska påverkan som observeras i fält, men även eventuell förändring i strandvegetation vägs in. Vattenreglering ska inte vägas in om inte sträckan befinner sig i en torrfåra.
Bedömningen görs i fyra klasser enligt nedan.
Variabeln beskriver om det finns mänsklig påverkan som ger minskad översvämningsfrekvens och minskad grundvattennivå vid översvämningsytor i sidled. Variabeln beskriver alltså inte förändringar som ger ökad vattennivå såsom dämningar.
När nya biotopkarteringsmetoden utvecklades användes variabeln för att beskriva dränerande påverkan för hymotypen Tt (vattendrag i torv), men det visade sig att mycket information förlorades, till exempel genom att man inte fick in information för vattendrag som omgavs av torv, men som ändå tillhörde andra hydromorfologiska typer.
Eftersom bedömningen görs för flera olika hydromorfologiska typer finns det inte exakta klassgränser utan bara tre vägledande typfall. När bedömningen görs väljs det typfall och den grad av påverkan som passar bäst in på sträckans egenskaper. Valet av typfall baseras alltså främst på ursprunglig typ av översvämningsyta, inte bara på hydromorfologisk typ.
För vattendrag med svämplan baseras bedömningen på inskärningskvoten (se beskrivning av variabeln Inskärningskvot under A21).
För vattendrag i torv görs bedömningen utifrån hur mycket vattennivån sänkts vid en tänkt medelvattenföring. För att bedöma graden av sänkning kan man utgå från variabeln Förändrad basnivå totalt (se A19), men även annat som ger lägre nivå vägs in (t ex rensningar och kanaliseringar).
För vattendrag där översvämningsytan inte är svämplan eller torvmark baseras bedömningen till stor del på hur rensat vattendraget är. Utgångspunkten är att ju mer rensat desto mer har vattennivån sänkts, men i praktiken kan det mycket väl vara rensat utan nivåsänkning och därför måste även annan information vägas in.
Bedömningen ska främst baseras på fysiska påverkan som observeras i fält, men även eventuell förändring i strandvegetation vägs in. Vattenreglering ska inte vägas in om inte sträckan befinner sig i en torrfåra.
Bedömningen görs i fyra klasser enligt nedan.
