A15-Fluviala processer
|
Variabeln beskriver vilka fluviala processer som dominerar på en sträcka. Det innebär att man ska notera om sträckan är stabil eller om erosion, sedimentation eller en kombination av erosion och sedimentation dominerar på sträckan (enligt tabellen till höger).
Genom att variabeln bedöms för alla delsträckor kan den användas för att visa hur vattendraget fungerar som ett system. På SB-sträckor brukar bedömningen vara enkel eftersom det mest brukar vara grovt material och litet sedimenttillskott. Där noteras nästan alltid stabila förhållanden. Vattendrag i torvmark är också ofta stabila. |
|
TB-sträckor/TB-vattendrag är däremot ofta ostabila och de är också betydligt känsligare för störningar i det fluviala systemet. Det är främst för dessa vattendragstyper som variabeln är viktig.
För att bedöma vilka processer som dominerar tittar man på olika typer av indikatorer (här finns utdrag ur metodmanualen). Varje indikator ger ledtrådar om vilka fluviala processer som dominerar. Ett exempel på indikator är att det förekommer träd som lutar inåt från båda sidor av fåran. Det indikerar att vattendraget har stranderosion på båda sidorna.
Vid bedömning måste man titta efter många indikatorer och väga samman dem med annan information. Det går alltså inte att direkt från indikatorerna säga vad som dominerar, man måste också tänka igenom och försöka förstå hur delsträckan fungerar.
Systemet med indikatorer används på flera håll i världen och metoden brukar bland annat ingå i det som kallas för RGA (Rapid Geomorphic Assessment).
Det är viktigt att försöka få en helhetsbild av indikatorerna och försöka hitta olika typer av indikatorer för att bedömningen ska bli rätt. Många gånger förekommer indikatorer som pekar på erosion gemensamt med sedimentationsindikatorer och det kan bero på att olika delar av sträckan är olika mycket påverkade. Många gånger kan det också bero på sträckan har gått igenom olika faser och att en del indikatorer förändras långsamt (till exempel indikatorer som baseras på vegetation). Det räcker inte att bara titta på indikatorerna, det är också viktigt att väga in andra delar av informationen som samlas in i biotopkarteringen samt väga in annan väsentlig information om sådan finns tillgänglig, till exempel om det är känt att flödena ökat på grund av ökad mängd dagvatten.
Det är viktigt att minnas att med stabilt avses inte ett helt fixerat vattendrag. Även naturliga meandrande vattendrag där det finns en långsam förändring och där den erosion som sker hela tiden kompenseras genom en lika stor sedimentationsprocess räknas som stabilt (vattendraget befinner sig i jämvikt).
För att bedöma vilka processer som dominerar tittar man på olika typer av indikatorer (här finns utdrag ur metodmanualen). Varje indikator ger ledtrådar om vilka fluviala processer som dominerar. Ett exempel på indikator är att det förekommer träd som lutar inåt från båda sidor av fåran. Det indikerar att vattendraget har stranderosion på båda sidorna.
Vid bedömning måste man titta efter många indikatorer och väga samman dem med annan information. Det går alltså inte att direkt från indikatorerna säga vad som dominerar, man måste också tänka igenom och försöka förstå hur delsträckan fungerar.
Systemet med indikatorer används på flera håll i världen och metoden brukar bland annat ingå i det som kallas för RGA (Rapid Geomorphic Assessment).
Det är viktigt att försöka få en helhetsbild av indikatorerna och försöka hitta olika typer av indikatorer för att bedömningen ska bli rätt. Många gånger förekommer indikatorer som pekar på erosion gemensamt med sedimentationsindikatorer och det kan bero på att olika delar av sträckan är olika mycket påverkade. Många gånger kan det också bero på sträckan har gått igenom olika faser och att en del indikatorer förändras långsamt (till exempel indikatorer som baseras på vegetation). Det räcker inte att bara titta på indikatorerna, det är också viktigt att väga in andra delar av informationen som samlas in i biotopkarteringen samt väga in annan väsentlig information om sådan finns tillgänglig, till exempel om det är känt att flödena ökat på grund av ökad mängd dagvatten.
Det är viktigt att minnas att med stabilt avses inte ett helt fixerat vattendrag. Även naturliga meandrande vattendrag där det finns en långsam förändring och där den erosion som sker hela tiden kompenseras genom en lika stor sedimentationsprocess räknas som stabilt (vattendraget befinner sig i jämvikt).
Om till exempel en sträcka påverkas av aggradation och en sträcka uppströms av erosion är det sannolikt att sträckorna påverkar varandra. Genom att väga samman de fluviala processerna med andra variabler går det att skapa en bild av hur processerna på olika sträckor hänger ihop och hur olika sträckor påverkar varandra. På ovanstående mittre bild syns en kraftig erosion på en av sträckorna. Det är just den erosionen som ger sedimentation på bilden till höger.
Tänk på att skillnaden mellan stranderosion på en sida och stranderosion på båda sidor gäller inom en sektion, inte om det är höger eller vänster (om det på en del av sträckan är erosion på vänster sida och sedan växlar till erosion på höger sida räknas det som stranderosion på en sida).
När vattendrag i torvmark bedöms är det inte den naturliga sedimentation av organiskt material som normalt sett sker i torvmark som ska noteras som sedimentation, utan bara markant bottenhöjning och liknande till följd av onaturligt hög sedimentationstakt. Inte heller finare substrat som transporteras genom systemet och som tillfälligt lägger sig på botten ska bedömas som sedimentation, utan bara sedimentation som är viktigt för vattendragets morfologi ur ett långsiktigare perspektiv.
Variabeln kan vara svår att bedöma för TB-vattendrag, men om man funderar igenom det man ser noggrant brukar det gå bra. Det finns dock många fall där det är omöjligt att se en logik i indikatorerna och man kan t ex ofta se instabilitet som saknar logisk förklaring. Det kan ofta bero på förändringar i markanvändning som kan ge stora effekter trots att man kanske inte kan se tydliga samband i fält. Ytterligare orsaker till svåra bedömningar är att processerna förändras över tid och att det kan vara många olika typer av påverkan som ger olika symptom inom samma delsträcka.
Bedömningen underlättas om man tänker på Lanes balansekvation och dynamisk jämvikt. I kniviga fall där det inte finns en tydlig fysisk påverkan, men ändå instabilitet kan det vara bra att fundera igenom om det är markanvändningen som ändrats, läs mer om det här och här.
Tänk på att skillnaden mellan stranderosion på en sida och stranderosion på båda sidor gäller inom en sektion, inte om det är höger eller vänster (om det på en del av sträckan är erosion på vänster sida och sedan växlar till erosion på höger sida räknas det som stranderosion på en sida).
När vattendrag i torvmark bedöms är det inte den naturliga sedimentation av organiskt material som normalt sett sker i torvmark som ska noteras som sedimentation, utan bara markant bottenhöjning och liknande till följd av onaturligt hög sedimentationstakt. Inte heller finare substrat som transporteras genom systemet och som tillfälligt lägger sig på botten ska bedömas som sedimentation, utan bara sedimentation som är viktigt för vattendragets morfologi ur ett långsiktigare perspektiv.
Variabeln kan vara svår att bedöma för TB-vattendrag, men om man funderar igenom det man ser noggrant brukar det gå bra. Det finns dock många fall där det är omöjligt att se en logik i indikatorerna och man kan t ex ofta se instabilitet som saknar logisk förklaring. Det kan ofta bero på förändringar i markanvändning som kan ge stora effekter trots att man kanske inte kan se tydliga samband i fält. Ytterligare orsaker till svåra bedömningar är att processerna förändras över tid och att det kan vara många olika typer av påverkan som ger olika symptom inom samma delsträcka.
Bedömningen underlättas om man tänker på Lanes balansekvation och dynamisk jämvikt. I kniviga fall där det inte finns en tydlig fysisk påverkan, men ändå instabilitet kan det vara bra att fundera igenom om det är markanvändningen som ändrats, läs mer om det här och här.
|
Variabeln utgör ett komplement till variabeln Dominant fluvial process och ska visa hur kraftig en eventuell instabilitet är. Om "0-Stabila förhållanden" angetts för Dominant fluvial process anges det här också. I annat fall noteras styrkan som Klass 1-3.
Instabilitet avser inte naturlig förskjutning av fåran där erosionen som sker kompenseras genom en lika stor sedimentationsprocess (vattendraget befinner sig i jämvikt). Klasserna 1-3 noteras bara för instabilitet som är mänskligt orsakad. Indikatorerna i Bilaga 6 och andra variabler som beskriver vattendraget som helhet (t ex förändring hos bestämmande sektioner och utvecklingsfas) används för bedömningen. För TB-sträckor och sträckor med instabilitet bör bedömningen kommenteras under Övrigt. Variabeln tillkom sent i utvecklingen av nya biotopkarteringsmetoden och sannolikt kommer det att ske en utveckling av kriterierna för respektive klass. |
|