SB-sträckor (sedimentbegränsade)
Vattendrag i fast berg med lutning över 10 % (Aa)
Utgörs av vattendrag med brant lutning där substratet som regel domineras av fast berg. Finmaterial saknas i stor grad och transportkapaciteten är mycket hög i relation till tillgången på sediment. Morfologin är oordnad utan tydlig regelbundenhet. Oftast är sidorna kring fåran branta och av grovt material.
Utgörs av vattendrag med brant lutning där substratet som regel domineras av fast berg. Finmaterial saknas i stor grad och transportkapaciteten är mycket hög i relation till tillgången på sediment. Morfologin är oordnad utan tydlig regelbundenhet. Oftast är sidorna kring fåran branta och av grovt material.
Vattendrag i fast berg med lutning under 10 % (Ab)
Ab-vattendragen är branta, men inte fullt så branta som Aa-typen och de har också ett större inslag av block och sten. Transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment och finare material förekommer ytterst sparsamt. Eventuellt finare material är främst knutet till pooler eller bakvatten vid död ved eller större stenblock.
Ab-vattendragen är branta, men inte fullt så branta som Aa-typen och de har också ett större inslag av block och sten. Transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment och finare material förekommer ytterst sparsamt. Eventuellt finare material är främst knutet till pooler eller bakvatten vid död ved eller större stenblock.
Kaskadvattendrag (Bk)
Brant vattendrag med tumlande vatten som forsar fram över sten och block. Substratet är ganska oordnat. Det finns en del pooler med ganska turbulent vatten och liten volym. Ofta är avståndet mellan poolerna mindre än en vattendragsbredd och de förekommer oregelbundet (med avstånd mellan pooler avses avståndet mellan mitten på en pool till mitten på nästa). Grus och annat fint material kan finnas, särskilt om det uppstår pooler eller bakvatten vid död ved eller större stenblock. Någon större ackumulation av finare material är normalt sett inte möjlig och transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment. De grövsta fraktionerna som bygger upp fåran är inte mobila, men däremot kan finare material (sand, grus, sten) förflyttas vid normala högflöden.
Brant vattendrag med tumlande vatten som forsar fram över sten och block. Substratet är ganska oordnat. Det finns en del pooler med ganska turbulent vatten och liten volym. Ofta är avståndet mellan poolerna mindre än en vattendragsbredd och de förekommer oregelbundet (med avstånd mellan pooler avses avståndet mellan mitten på en pool till mitten på nästa). Grus och annat fint material kan finnas, särskilt om det uppstår pooler eller bakvatten vid död ved eller större stenblock. Någon större ackumulation av finare material är normalt sett inte möjlig och transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment. De grövsta fraktionerna som bygger upp fåran är inte mobila, men däremot kan finare material (sand, grus, sten) förflyttas vid normala högflöden.
Trappstegsformat vattendrag (Bt)
Tämligen branta eller branta vattendrag som karaktäriseras av trappsteg som formats av sten och block. Trappstegen kan också utgöras av död ved. Mellan trappstegen finns en mindre pool som kan innehålla finare material. Stegen resulterar i en variation av strömförhållanden som upprepas kontinuerligt. Avståndet mellan varje pool är cirka en till fyra vattendragsbredder och poolerna förekommer regelbundet. Trappstegsformade vattendrag är stabila, men viss förändring är möjlig och avståndet mellan poolerna är anpassat till energin i vattnet. Stabiliteten är störst i de grövsta fraktionerna som bygger upp fåran, medan finare material (sand, grus, sten) kan förflyttas vid normala högflöden. Transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment.
Tämligen branta eller branta vattendrag som karaktäriseras av trappsteg som formats av sten och block. Trappstegen kan också utgöras av död ved. Mellan trappstegen finns en mindre pool som kan innehålla finare material. Stegen resulterar i en variation av strömförhållanden som upprepas kontinuerligt. Avståndet mellan varje pool är cirka en till fyra vattendragsbredder och poolerna förekommer regelbundet. Trappstegsformade vattendrag är stabila, men viss förändring är möjlig och avståndet mellan poolerna är anpassat till energin i vattnet. Stabiliteten är störst i de grövsta fraktionerna som bygger upp fåran, medan finare material (sand, grus, sten) kan förflyttas vid normala högflöden. Transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment.
Vattendrag med plan botten (Bp)
Bp-typen består av sten, block och grus och saknar den rytmiska ordningen som finns hos Bt-typen. Typen saknar också utpräglade pooler eller upphöjda bankar i morfologin. Bp-typen finns vid lägre lutning än Bt. Typen kan bland annat uppstå där lutningen (kraften) är för låg (i relation till bottensubstratet) för att det ska bildas en tydlig separation mellan pooler och fallsträckor. Materialet som bygger upp den plana morfologin är relativt stabil, men det kan också finnas finare material och svämplan som kan förflyttas eller förändras vid normala högflöden. Lutningen är som regel under 2%. Vattendrag med plan botten kan ibland förväxlas med rensade vattendrag.
Bp-typen består av sten, block och grus och saknar den rytmiska ordningen som finns hos Bt-typen. Typen saknar också utpräglade pooler eller upphöjda bankar i morfologin. Bp-typen finns vid lägre lutning än Bt. Typen kan bland annat uppstå där lutningen (kraften) är för låg (i relation till bottensubstratet) för att det ska bildas en tydlig separation mellan pooler och fallsträckor. Materialet som bygger upp den plana morfologin är relativt stabil, men det kan också finnas finare material och svämplan som kan förflyttas eller förändras vid normala högflöden. Lutningen är som regel under 2%. Vattendrag med plan botten kan ibland förväxlas med rensade vattendrag.
Vattendrag med block och sten med låg lutning (Bl)
Bl-vattendrag har en morfologi som liknar ett Bk-vattendrag, men strömningsbilden är mer typisk för vattendrag med betydligt lägre lutning. Till skillnad mot Bp-vattendragen kan blocken sticka upp ovanför ytan i större grad. Vattendragen kan bestå av grova block som är omöjliga att rubba för vattendraget och förändringen i morfologi kan då vara i stort sett obefintlig.
Bl-vattendrag har en morfologi som liknar ett Bk-vattendrag, men strömningsbilden är mer typisk för vattendrag med betydligt lägre lutning. Till skillnad mot Bp-vattendragen kan blocken sticka upp ovanför ytan i större grad. Vattendragen kan bestå av grova block som är omöjliga att rubba för vattendraget och förändringen i morfologi kan då vara i stort sett obefintlig.
TB-sträckor (transportbegränsade)
Vattendrag med växelvis hölja och strömsträcka (Cv)
Denna typ består växelvis av pooler och upphöjda sedimentbankar och motsvarar det som brukar kallas riffle-pool. Sedimentbankarna kan bestå av fingrus till stora block, men består främst av grus och sten. Bankarna kan delvis utgöras av sand, men typen kan inte uppstå i helt sandiga miljöer. Vid lågflöde fungerar sedimentbankarna som trösklar och strömpartiet nedströms är då ”rifflen”, det vill säga en strömsträcka som utgörs av bankens material. Vid höga flöden blir vattenytans profil utslätad och plan. Den undulerande botten kan delvis liknas med meandringar med avseende på bildningsprocess och upprätthållandet av utseendet. Fåran brukar vara mer eller mindre ringlande eller meandrande och kantas av ett svämplan. Cv-typens kännetecken återfinns till stor del hos E-vattendragen och det kan vara svårt att dra en gräns mellan C- och E-vattendrag, till exempel om ett E-vattendrag meandrar genom silt kan det ändå finnas grusiga riffle-partier. Avståndet mellan varje pool är 5-8 vattendragsbredder. Om det finns mycket död ved kan avståndet minska och fördelningen blir då också oregelbundnare. Normalt sett finns riffle-sträckorna i samband med inflexionspunkten (där kurvan i en meandring byter riktning). Själva sedimentbankarna brukar vara fasta i sin placering, men delar av bankarna byts successivt ut. I Cv-vattendragen sker en liten erosion i strömsträckan på sedimentbanken och sedimentation i poolerna vid lågflöde. Vid högflöde sker det motsatta, det vill säga sedimentation vid sedimentbanken och erosion i poolen. Lutningen är under 3%, oftast betydligt lägre.
Denna typ består växelvis av pooler och upphöjda sedimentbankar och motsvarar det som brukar kallas riffle-pool. Sedimentbankarna kan bestå av fingrus till stora block, men består främst av grus och sten. Bankarna kan delvis utgöras av sand, men typen kan inte uppstå i helt sandiga miljöer. Vid lågflöde fungerar sedimentbankarna som trösklar och strömpartiet nedströms är då ”rifflen”, det vill säga en strömsträcka som utgörs av bankens material. Vid höga flöden blir vattenytans profil utslätad och plan. Den undulerande botten kan delvis liknas med meandringar med avseende på bildningsprocess och upprätthållandet av utseendet. Fåran brukar vara mer eller mindre ringlande eller meandrande och kantas av ett svämplan. Cv-typens kännetecken återfinns till stor del hos E-vattendragen och det kan vara svårt att dra en gräns mellan C- och E-vattendrag, till exempel om ett E-vattendrag meandrar genom silt kan det ändå finnas grusiga riffle-partier. Avståndet mellan varje pool är 5-8 vattendragsbredder. Om det finns mycket död ved kan avståndet minska och fördelningen blir då också oregelbundnare. Normalt sett finns riffle-sträckorna i samband med inflexionspunkten (där kurvan i en meandring byter riktning). Själva sedimentbankarna brukar vara fasta i sin placering, men delar av bankarna byts successivt ut. I Cv-vattendragen sker en liten erosion i strömsträckan på sedimentbanken och sedimentation i poolerna vid lågflöde. Vid högflöde sker det motsatta, det vill säga sedimentation vid sedimentbanken och erosion i poolen. Lutningen är under 3%, oftast betydligt lägre.
Vattendrag med transversellt riffle-pool system (Ct)
Vattendragstypen består växelvis av strömsträckor bestående av grus, sten, block och växelvis av pooler. Strömsträckorna sträcker sig tvärs över fåran med en skarp uppströmskant, vinkelrät mot vattendragets riktning. Vid låga till måttligt höga flöden strömmar vattendraget över fallsträckan och är svagt strömmande genom poolen. Vid höga flöden ändras karaktären och fallsträckorna dränks och vattenytan blir jämn i profil. Detta skiljer dem mot trappstegsformade vattendrag där trösklarna även vid höga flöden utgör fallsträckor och där vattenytan får en ojämn profil. Typen skiljer sig mot Cv-typen i det avseendet att vattendragsfåran är stabilare och utgörs av grövre material. Bildningsprocesserna för Ct-typen skiljer sig mot Cv-typen och utseendet kan, men måste inte, ha uppstått längre tillbaks under perioder med högre vattenföring. Lutningen är som regel under 2%.
Vattendragstypen består växelvis av strömsträckor bestående av grus, sten, block och växelvis av pooler. Strömsträckorna sträcker sig tvärs över fåran med en skarp uppströmskant, vinkelrät mot vattendragets riktning. Vid låga till måttligt höga flöden strömmar vattendraget över fallsträckan och är svagt strömmande genom poolen. Vid höga flöden ändras karaktären och fallsträckorna dränks och vattenytan blir jämn i profil. Detta skiljer dem mot trappstegsformade vattendrag där trösklarna även vid höga flöden utgör fallsträckor och där vattenytan får en ojämn profil. Typen skiljer sig mot Cv-typen i det avseendet att vattendragsfåran är stabilare och utgörs av grövre material. Bildningsprocesserna för Ct-typen skiljer sig mot Cv-typen och utseendet kan, men måste inte, ha uppstått längre tillbaks under perioder med högre vattenföring. Lutningen är som regel under 2%.
Vattendrag i finkorniga sediment (Ex)
E-vattendragen är typiska meandrande vattendrag med finkornigt substrat (grus eller finare). De flyter uppepå svämsediment som bygger upp bottnar och svämplan. Vattendragstyperna kan upplevas som homogena vid första anblick, men det stämmer inte. Under vattenytan finns en stor rumslig variation med djuphålor i ytterkurvorna och oftast är bottenprofilen undulerande. Avståndet mellan varje pool är cirka 5-8 vattendragsbredder som hos Cv-vattendragen. Om substratet har inslag av material som är grövre än sand brukar det materialet samt de mer strömmande partierna vara koncentrerade till inflexionspunkten. E-vattendragen har normalt sett en bestämmande sektion eller annan struktur (till exempel en sjöyta) som bestämmer lokala basnivån och som därmed avgör hur morfologin uppströms utvecklas. Lutningen är relativt låg, max 0.5%.
E-vattendragen är typiska meandrande vattendrag med finkornigt substrat (grus eller finare). De flyter uppepå svämsediment som bygger upp bottnar och svämplan. Vattendragstyperna kan upplevas som homogena vid första anblick, men det stämmer inte. Under vattenytan finns en stor rumslig variation med djuphålor i ytterkurvorna och oftast är bottenprofilen undulerande. Avståndet mellan varje pool är cirka 5-8 vattendragsbredder som hos Cv-vattendragen. Om substratet har inslag av material som är grövre än sand brukar det materialet samt de mer strömmande partierna vara koncentrerade till inflexionspunkten. E-vattendragen har normalt sett en bestämmande sektion eller annan struktur (till exempel en sjöyta) som bestämmer lokala basnivån och som därmed avgör hur morfologin uppströms utvecklas. Lutningen är relativt låg, max 0.5%.
Överfördjupade vattendrag i finkorniga sediment (Fö)
Innefattar vattendrag i finkornigt material där vattendraget har eroderat nedåt och inte längre kan översvämma svämplanet. I begreppet ingår också vattendrag i finkornigt material som grävts om och sänkts såsom vattendrag som omformats till diken och som därmed inte längre översvämmar svämplanet. Typen kan uppstå i främst C, E och T-vattendrag. Ett viktigt kännetecken är att specifika flödeseffekten under högflödessituationer i de flesta fall blir hög på grund av avsaknaden av svämplan. De brukar också oftast vara instabila, bland annat av den anledningen.
Innefattar vattendrag i finkornigt material där vattendraget har eroderat nedåt och inte längre kan översvämma svämplanet. I begreppet ingår också vattendrag i finkornigt material som grävts om och sänkts såsom vattendrag som omformats till diken och som därmed inte längre översvämmar svämplanet. Typen kan uppstå i främst C, E och T-vattendrag. Ett viktigt kännetecken är att specifika flödeseffekten under högflödessituationer i de flesta fall blir hög på grund av avsaknaden av svämplan. De brukar också oftast vara instabila, bland annat av den anledningen.
Vattendrag med flätflodsystem (Df)
Vattendragsfåran utgörs av en bred sektion. Inom sektionen finns ett nätverk av mindre fåror som separeras av sedimentbankar. Sedimentbankarna är ostabila och förändras kontinuerligt. Typen har en relativt hög lutning jämfört med andra vattendrag med samma kornstorlek. Att fåran har ett grenverk av fåror omgivna rörliga sedimentbankar är en viktig egenskap som skiljer dem mot andra förgrenade vattendrag såsom anastomerande där fårorna separeras av öar som utgör en del av svämplanet. Substratet brukar utgöras av sten och grus. Det är en ovanlig typ i Sverige, som inte finns utanför fjällkedjan, men ibland uppstår vattendrag med liknande utseende som en följd av mänsklig påverkan. Detta kan till exempel uppstå om stora mängder grus spolas ut i ett vattendrag.
Vattendragsfåran utgörs av en bred sektion. Inom sektionen finns ett nätverk av mindre fåror som separeras av sedimentbankar. Sedimentbankarna är ostabila och förändras kontinuerligt. Typen har en relativt hög lutning jämfört med andra vattendrag med samma kornstorlek. Att fåran har ett grenverk av fåror omgivna rörliga sedimentbankar är en viktig egenskap som skiljer dem mot andra förgrenade vattendrag såsom anastomerande där fårorna separeras av öar som utgör en del av svämplanet. Substratet brukar utgöras av sten och grus. Det är en ovanlig typ i Sverige, som inte finns utanför fjällkedjan, men ibland uppstår vattendrag med liknande utseende som en följd av mänsklig påverkan. Detta kan till exempel uppstå om stora mängder grus spolas ut i ett vattendrag.
Sträckor i torv (Tt-sträckor)
Vattendrag i torv (Tt)
Vattendrag i torv rinner över marker där det under en stor del av året är vattenmättnad i närmiljön, till exempel myrmark. Närmiljön utgörs av översvämningsytor som står betydligt oftare under vatten jämfört med E-vattendragens svämplan. Eftersom de breddar vid lägre flöden kommer inte vattnets krafter bearbeta fåran på samma sätt som hos E-vattendrag. Normalt sett är det låg transport av oorganiskt material. Vattendragen i torv har som regel en tydlig bestämmande sektion eller annan struktur (till exempel en sjöyta) som avgör lokala basnivån och därmed hur morfologin uppströms utvecklas. Lutningen är som regel mycket låg.
Vattendrag i torv rinner över marker där det under en stor del av året är vattenmättnad i närmiljön, till exempel myrmark. Närmiljön utgörs av översvämningsytor som står betydligt oftare under vatten jämfört med E-vattendragens svämplan. Eftersom de breddar vid lägre flöden kommer inte vattnets krafter bearbeta fåran på samma sätt som hos E-vattendrag. Normalt sett är det låg transport av oorganiskt material. Vattendragen i torv har som regel en tydlig bestämmande sektion eller annan struktur (till exempel en sjöyta) som avgör lokala basnivån och därmed hur morfologin uppströms utvecklas. Lutningen är som regel mycket låg.
