Indikatorer som visar på stabila förhållanden (dynamisk jämvikt)
Indikator: Det finns vegetation på sedimentbankar (gäller även grusbankar med alger på)
Sedimentbankar med vegetation visar att de är relativt stabila. Viktigt att tänka på är att vissa vattendragstyper inte har vegetation på sedimentbankarna av naturliga orsaker, då kan inte indikatorn användas.
Sedimentbankar med vegetation visar att de är relativt stabila. Viktigt att tänka på är att vissa vattendragstyper inte har vegetation på sedimentbankarna av naturliga orsaker, då kan inte indikatorn användas.
Indikator: Bottensubstratet är kompakt och bevuxet av vattenväxter
Att botensubstratet är kompakt indikerar normalt sett en stabilitet. Förekomst av vattenväxter kan indikera en stabilitet, men det är viktigt att veta om just det aktuella vattendraget under opåverkade förhållanden har det eller inte. Det beror på de lokala förutsättningarna.
Att botensubstratet är kompakt indikerar normalt sett en stabilitet. Förekomst av vattenväxter kan indikera en stabilitet, men det är viktigt att veta om just det aktuella vattendraget under opåverkade förhållanden har det eller inte. Det beror på de lokala förutsättningarna.
Indikator: Stranderosion är ovanligt
I ett opåverkat vattendrag förekommer stranderosion måttligt. Hur mycket som kan anses naturligt beror på de lokala förutsättnngarna och hydromorfologisk typ. För att använda indikatorn krävs erfarenhet.
I ett opåverkat vattendrag förekommer stranderosion måttligt. Hur mycket som kan anses naturligt beror på de lokala förutsättnngarna och hydromorfologisk typ. För att använda indikatorn krävs erfarenhet.
Indikator: Äldre strukturer (t ex brofästen) förekommer i rätt position i relation till fåran
Om olika strukturer, t ex brofästen och liknande, befinner sig i rätt position i relation till fåran och inte är t ex underminerade eller begravda i sediment kan det indikera stabilitet.
Om olika strukturer, t ex brofästen och liknande, befinner sig i rätt position i relation till fåran och inte är t ex underminerade eller begravda i sediment kan det indikera stabilitet.
Indikator: Ingen markant skillnad på loppet jämfört med äldre kartor
Om planformen är samma som på äldre kartor kan det indikera stabilitet. Det kan också finnas andra orsaker, t ex att man har inhiberat dynamiken på konstgjort väg och genom rensningar, så det är viktigt att tolka avsaknaden av förändring på rätt sätt.
Om planformen är samma som på äldre kartor kan det indikera stabilitet. Det kan också finnas andra orsaker, t ex att man har inhiberat dynamiken på konstgjort väg och genom rensningar, så det är viktigt att tolka avsaknaden av förändring på rätt sätt.
Indikator: Väl etablerad skog på stränderna
Ett vattendrag måste inte kantas av skog för att vara stabilt, men om det gör det så är skogen mycket bra att titta på för att förstå dynamiken. T ex kan skogen visa var tidigare strandlinje gått eller visa hur mycket som eroderat bort sen skogen etablerades (t ex vid s k fickbildning).
Ett vattendrag måste inte kantas av skog för att vara stabilt, men om det gör det så är skogen mycket bra att titta på för att förstå dynamiken. T ex kan skogen visa var tidigare strandlinje gått eller visa hur mycket som eroderat bort sen skogen etablerades (t ex vid s k fickbildning).
Indikator: Naturlig separation av riffle- och poolsträckor
I naturliga C-sträckor blir det en relativt tydlig separation av riffle och pool. Avståndet mellan varje pool är 5-8 vattendragsbredder, men om det finns mycket död ved kan avståndet minska och fördelningen blir då också oregelbundnare. Normalt sett finns riffle-sträckorna i samband med inflexionspunkten (där kurvan i en meandring byter riktning). Själva sedimentbankarna brukar vara fasta i sin placering, men delar av bankarna byts successivt ut.
Om detta ändras, t ex om det blir mer riffles och poolerna krymper kan det indikera en instabilitet, medans en för hymotyen och med hänsyn till lokala förutsättningar naturliga separation mellan riffle och pool kan indikera stabilitet.
I naturliga C-sträckor blir det en relativt tydlig separation av riffle och pool. Avståndet mellan varje pool är 5-8 vattendragsbredder, men om det finns mycket död ved kan avståndet minska och fördelningen blir då också oregelbundnare. Normalt sett finns riffle-sträckorna i samband med inflexionspunkten (där kurvan i en meandring byter riktning). Själva sedimentbankarna brukar vara fasta i sin placering, men delar av bankarna byts successivt ut.
Om detta ändras, t ex om det blir mer riffles och poolerna krymper kan det indikera en instabilitet, medans en för hymotyen och med hänsyn till lokala förutsättningar naturliga separation mellan riffle och pool kan indikera stabilitet.
|
Indikator: Bottensubstratet består av mörkt grus och mörka småstenar
På stabila grus-, stenbottnar är normalt sett sett materialet svart på grund av utfällningar. Material som är rörligt eller precis nyss sedimenterat har däremot en ljus gulaktig färg. Om en stor del av materialet är mörkt innebär det som regel en stabilitet i botten. I Figur 1 visas jämförelsen mellan en ljus och en mörk yta. Viktigt att tänka på är att det finns vattendrag där substratet alltid är mörkt eller ljust av naturliga skäl. |
Figur 1. Bilden visar skillnaden mellan en ljus grusbank och en med svart grus. Den mörka har legat på plats längre. Om den mörka typen dominerar kan det indikera stabila förhållanden.
|
Indikator: Det är inte rensat i området som ligger nedströms
Om basnivån inte är sänkt och botten- eller vattennivåer inte heller har sänktt på andra sätt, t ex genom att sträckan nedströms rensats, så är det mer sannolikt att det är stabilt än om det hade varit rensat/sänkt basnivå.
Om basnivån inte är sänkt och botten- eller vattennivåer inte heller har sänktt på andra sätt, t ex genom att sträckan nedströms rensats, så är det mer sannolikt att det är stabilt än om det hade varit rensat/sänkt basnivå.
Indikator: Svämplanet översvämmas i rimlig omfattning (kan vara svårbedömt)
I stabila vattendrag har inte översvämningsfrekvensen minskat nämnvärt eftersom det skulle ge en dominans av erosion (sannolikt). Oftast har inte heller översvämningsfrekvensen ökat nämnvärt.
I stabila vattendrag har inte översvämningsfrekvensen minskat nämnvärt eftersom det skulle ge en dominans av erosion (sannolikt). Oftast har inte heller översvämningsfrekvensen ökat nämnvärt.
Indikator: Entrenchment ratio>2.2
Entrenchment ratio beräknas genom att man mäter (uppskattar) hur bred vattenytan skulle bli vid ett vattendjup som motsvarar dubbla bankfulldjupet och sedan delar det värdet på bredden vid bankfullflödet. Ju högre värde desto större möjlighet har vattendraget att bredda ut vid flöden över bankfullflödet. Om kvoten är lägre än 2.2 är det mer sannolikt att erosion dominerar än om värdet är högre.
Entrenchment ratio beräknas genom att man mäter (uppskattar) hur bred vattenytan skulle bli vid ett vattendjup som motsvarar dubbla bankfulldjupet och sedan delar det värdet på bredden vid bankfullflödet. Ju högre värde desto större möjlighet har vattendraget att bredda ut vid flöden över bankfullflödet. Om kvoten är lägre än 2.2 är det mer sannolikt att erosion dominerar än om värdet är högre.
|
Indikator: Inskärningskvot=1
Inskärningskvoten ger ett mått på hur mycket vattendraget har skurit sig ned i relation till svämplanet jämfört med tidigare. Ju högre värde desto mer instängt är vattnet vid högflöde vilket ger högre sannolikhet för att erosion dominerar. Detta gäller särskilt tidiga faser där det inte utvecklats nya sekundära svämplan i större omfattning. Vid värdet 1 har inte inskärningen ökat jämfört med ursprungligt tillstånd. Läs om inskärningskvot här (gå in under variabeln inskärningskvot). |
|
|
|
|
Figur 1-4. Exempel på vattendrag med inskärningskvot lika med 1.