Restaurering av vattendrag
Restaurering av vattendrag innebär att en morfologi som är förstörd eller förändrad återskapas. Ibland är det inte möjligt att återskapa och då kan det vara aktuellt att istället återställa de fysiska processerna eller att göra förbättringar så långt det är möjligt.
Biotopkarteringsmetoden används till stor del som underlag till planering av restaureringsåtgärder. Det finns inte många variabler som direkt beskriver åtgärder (finns bara under A16), men en stor del av karteringens variabler används för bedömning av vilka åtgärder som behövs.
Vid all form av restaurering måste alltid en analys av tillståndet vara det första steget, det vill säga en undersökning av vad som är påverkat.
Biotopkarteringsmetoden används till stor del som underlag till planering av restaureringsåtgärder. Det finns inte många variabler som direkt beskriver åtgärder (finns bara under A16), men en stor del av karteringens variabler används för bedömning av vilka åtgärder som behövs.
Vid all form av restaurering måste alltid en analys av tillståndet vara det första steget, det vill säga en undersökning av vad som är påverkat.
Före- och efterbild från restaurering av bestämmande sektion. Foto: Mathias Ibbe.
I detta utbildningsmaterial finns det i nuläget inte med någon djupare beskrivning av hur restaurering utförs, men längre ned visas en strategi som kan användas. I metodmanualen finns det exempel på åtgärder. Dessa exempel är i första hand tänkta för att visa vilka och hur noteringar kan göras i protokollet och i praktiken måste alla åtgärder baseras på förutsättningarna i just det aktuella vattendraget.
När man anger åtgärdsförslag vid karteringen under variablerna Åtgärder och Åtgärdsbehov är kravet att åtgärderna ska leda till en förbättring i status hos kvalitetsfaktorn Konnektivitet i vattendrag eller kvalitetsfaktorn Morfologisk tillstånd i vattendrag enligt HVMFS 2013:19, alternativt på annat sätt leda till ett naturligare tillstånd.
Orsaken till att det kravet ställs är att den som karterar bara ska ge åtgärdsförslag som återställer något som är påverkat och att åtgärdsförslagen ska passa för sträckans referensförhållande (den morfologi som funnits under opåverkade förhållanden). Annars kan det lätt bli för schablonartade åtgärder. Kravet skulle kunna tolkas som att man måste bedöma kvalitetsfaktorerna för varje sträcka, men det är inte nödvändigt. Biotopkarteringsvariablerna beskriver ju den påverkan som bedöms vid statusklassning. Det viktigaste är att man förstår vad som är påverkat och anger åtgärder utifrån det.
Även om utgångspunkten alltid ska vara att återskapa något ursprungligt så finns det förstås undantag där det inte finns någon möjlighet att återskapa, det kan till exempel vara aktuellt i vattendrag som rinner igenom tätort. Andra specialfall kan vara om en hydromorfologisk typ utgjort minoritet i vattensystemet, men inte går att återställa på den plats den legat, då kan det vara tvunget att göra kompenserande åtgärder inom andra hydromorfologiska typer. Dessa typer av åtgärder är inte restaurering.
Kompetenskrav vid vattendragsrestaurering är viktigt. I mindre komplexa system, till exempel vid flottledsrensade Bx-vattendrag är påverkansanalys samt framtagande av förslag på åtgärder inte särskilt avancerade. Om man jobbar med vattendrag med mycket grus, såsom Cx-vattendrag, eller finkornigare vattendrag uppstår ofta komplexa frågor som kräver specialistkompetens. Åtgärder i Cx-vattendrag kräver bland annat att man jobbar med att återställa de processer som gör att det uppstår grusbankar som är kännetecknande för den hydromorfologiska typen. Här handlar det inte heller bara om kompetens för åtgärderna, utan också kompetens för att göra påverkansanalys.
Det är viktigt att de åtgärder som väljs vid en restaurering baseras på hur vattensystemet fungerar. Det innebär bland annat att graden av dynamik måste vägas in. Det betyder att i de minst dynamiska vattendragen kan åtgärder inriktade på form vara av större vikt, medan de mer dynamiska vattendragen snarare behöver en återställning av processer. Tyvärr finns ingen vägledning för processbaserade restaureringar i Sverige, men i många andra länder finns betydligt mer information om t ex återställning av lutning eller åtgärder för att minska skjuvspänningen där basnivån sänkts. Försöker man att återställa ett dynamiskt vattendrag utan att återställa processerna är det dömt att misslyckas på grund av självjusteringen.
Här nedan visas i stora drag vilka moment som bör ingå vid restaurering. Längst ned på sidan finns också exempel på dåliga idéer.
När man anger åtgärdsförslag vid karteringen under variablerna Åtgärder och Åtgärdsbehov är kravet att åtgärderna ska leda till en förbättring i status hos kvalitetsfaktorn Konnektivitet i vattendrag eller kvalitetsfaktorn Morfologisk tillstånd i vattendrag enligt HVMFS 2013:19, alternativt på annat sätt leda till ett naturligare tillstånd.
Orsaken till att det kravet ställs är att den som karterar bara ska ge åtgärdsförslag som återställer något som är påverkat och att åtgärdsförslagen ska passa för sträckans referensförhållande (den morfologi som funnits under opåverkade förhållanden). Annars kan det lätt bli för schablonartade åtgärder. Kravet skulle kunna tolkas som att man måste bedöma kvalitetsfaktorerna för varje sträcka, men det är inte nödvändigt. Biotopkarteringsvariablerna beskriver ju den påverkan som bedöms vid statusklassning. Det viktigaste är att man förstår vad som är påverkat och anger åtgärder utifrån det.
Även om utgångspunkten alltid ska vara att återskapa något ursprungligt så finns det förstås undantag där det inte finns någon möjlighet att återskapa, det kan till exempel vara aktuellt i vattendrag som rinner igenom tätort. Andra specialfall kan vara om en hydromorfologisk typ utgjort minoritet i vattensystemet, men inte går att återställa på den plats den legat, då kan det vara tvunget att göra kompenserande åtgärder inom andra hydromorfologiska typer. Dessa typer av åtgärder är inte restaurering.
Kompetenskrav vid vattendragsrestaurering är viktigt. I mindre komplexa system, till exempel vid flottledsrensade Bx-vattendrag är påverkansanalys samt framtagande av förslag på åtgärder inte särskilt avancerade. Om man jobbar med vattendrag med mycket grus, såsom Cx-vattendrag, eller finkornigare vattendrag uppstår ofta komplexa frågor som kräver specialistkompetens. Åtgärder i Cx-vattendrag kräver bland annat att man jobbar med att återställa de processer som gör att det uppstår grusbankar som är kännetecknande för den hydromorfologiska typen. Här handlar det inte heller bara om kompetens för åtgärderna, utan också kompetens för att göra påverkansanalys.
Det är viktigt att de åtgärder som väljs vid en restaurering baseras på hur vattensystemet fungerar. Det innebär bland annat att graden av dynamik måste vägas in. Det betyder att i de minst dynamiska vattendragen kan åtgärder inriktade på form vara av större vikt, medan de mer dynamiska vattendragen snarare behöver en återställning av processer. Tyvärr finns ingen vägledning för processbaserade restaureringar i Sverige, men i många andra länder finns betydligt mer information om t ex återställning av lutning eller åtgärder för att minska skjuvspänningen där basnivån sänkts. Försöker man att återställa ett dynamiskt vattendrag utan att återställa processerna är det dömt att misslyckas på grund av självjusteringen.
Här nedan visas i stora drag vilka moment som bör ingå vid restaurering. Längst ned på sidan finns också exempel på dåliga idéer.
Strategi vid restaurering
Vid en restaurering är det viktigt med en strategi. Nedanstående moment rekommenderas, men det är också viktigt att anpassa strategin till vattensystemets karaktär. Här visas exempel på en enkel första analys som kan utföras, baserat på biotopkarteringsexemplet som finns med i utbildningsmaterialet.
(1) Inledande inventering
Inventering av delsträckor och större segment (utförs lämpligtvis med biotopkartering) samt analys av avrinningsområdets egenskaper. Till exempel kartläggning av hur det sett ut från början och vilken mänsklig påverkan som finns.
(2) Påverkansanalys
Vid påverkansanalysen utreds det vilken påverkan som finns, till exempel kan man fundera igenom nedanstående frågor:
(3) Målbild
Målbilden är i bästa fall att återskapa den ursprungliga hydromorfologiska typen. Om det inte är möjligt kan man bli tvungen att välja en alternativ målbild.
I de flesta fall är det bra att ta fram delmål som är knutna till vissa biotopkarteringsvariabler eller knutna till statusen för varje enskild parameter vid klassning av morfologiskt tillstånd. Exempelvis kan ett delmål vara att variabeln "Inskärningskvot" ska bli 1 eller att parametern "Strukturer i vattendrag" ska gå från dålig till god status inom ett segment.
Delmål kan också vara att vissa morfologiska enheter som inte finns kvar ska återskapas.
När målbilden tas fram är det viktigt att väga in historiken. Att ta fram en målbild för ett vattendrag som legat i ett öppet kulturlandskap kan vara svårt eftersom det måste involvera förändring i vedtillförsel, ändrad vegetation med mera.
Att ha enskilda arter som målbild rekommenderas inte, men kan utgöra ett komplement till målbilden.
(4) Åtgärdsplan
Utifrån påverkansanalysen och målbilden tas en plan för vilka åtgärder som ska utföras fram. I planen bör det framgå vilka åtgärder som ger direkta effekter och vilka åtgärder som kan ha effekt på längre sikt. Förändringsprocesser måste alltid vägas in, det är inte bara viktigt med morfologin när åtgärderna är nygjorda.
Vilka åtgärder som väljs bör bland annat bero på hur dynamiskt vattendraget och olika delsträckor är. För TB-vattendrag kan det vara bättre att återskapa processer eller att återskapa förutsättningarna för naturliga processer, det kan t ex vara återställning av basnivå. I SB-vattendrag kan det vara viktigare att återskapa fasta strukturer även om förändringsprocesserna är viktiga i den miljön också.
En viktig fråga är hur stor del av vattendraget som måste ingå i en restaurering. En orsak till att man ej lyckas bra med restaureringar är att man jobbar i för liten skala. I vissa fall är det dock möjligt att jobba i liten skala, till exempel i vattendrag där delsträckorna inte påverkar varandra. I områden där sträckorna påverkar varandra, t ex om erosionen på en sträcka påverkar sträckorna nedströms är det extra viktigt att jobba storskaligt.
(5) Åtgärder utförs
(6) Uppföljning
Vid uppföljning bör man titta på flera aspekter, inte bara det som man vid påverkansanalys bedömde påverkat. Lämpligtvis tittar man på biotopkarteringsvariabler eller på status för varje enskild parameter vid klassning av morfologiskt tillstånd.
Att titta på biologin före och efter åtgärd är såklart också viktigt, men förutsätter att storleken på proverna är tillräckligt höga och att provtagning sker med rätt tidsintervall efter åtgärd. Biologisk provtagning kräver också att man tittar på rätt organismgrupper, att antalet individer av en enskild art ökar betyder inte att man återställt miljön långsiktigt.
(1) Inledande inventering
Inventering av delsträckor och större segment (utförs lämpligtvis med biotopkartering) samt analys av avrinningsområdets egenskaper. Till exempel kartläggning av hur det sett ut från början och vilken mänsklig påverkan som finns.
(2) Påverkansanalys
Vid påverkansanalysen utreds det vilken påverkan som finns, till exempel kan man fundera igenom nedanstående frågor:
- Har vi ett försämrat habitat?
- Vilken orsak finns det till försämrat habitat? Vilka påverkanstryck finns?
- Vilka processer dominerar inom varje delsträcka och vad är orsaken till en eventuell instabilitet?
- Vilken typ av påverkan finns inom varje delsträcka (lämpligtvis uttryckt som vissa värden hos biotopkarteringsvariablerna eller uttryckt som status för varje enskild parameter vid klassning av morfologiskt tillstånd)?
- Finns det en påverkan på avrinningsområdesnivå som är relevant för vattendraget (t ex hög sedimenttillförsel eller höjda flöden)?
- På vilka delsträckor är det främst fasta strukturer som är påverkade och var finns en påverkan som inverkar på dynamiken?
- Vilka delsträckor påverka varandra?
(3) Målbild
Målbilden är i bästa fall att återskapa den ursprungliga hydromorfologiska typen. Om det inte är möjligt kan man bli tvungen att välja en alternativ målbild.
I de flesta fall är det bra att ta fram delmål som är knutna till vissa biotopkarteringsvariabler eller knutna till statusen för varje enskild parameter vid klassning av morfologiskt tillstånd. Exempelvis kan ett delmål vara att variabeln "Inskärningskvot" ska bli 1 eller att parametern "Strukturer i vattendrag" ska gå från dålig till god status inom ett segment.
Delmål kan också vara att vissa morfologiska enheter som inte finns kvar ska återskapas.
När målbilden tas fram är det viktigt att väga in historiken. Att ta fram en målbild för ett vattendrag som legat i ett öppet kulturlandskap kan vara svårt eftersom det måste involvera förändring i vedtillförsel, ändrad vegetation med mera.
Att ha enskilda arter som målbild rekommenderas inte, men kan utgöra ett komplement till målbilden.
(4) Åtgärdsplan
Utifrån påverkansanalysen och målbilden tas en plan för vilka åtgärder som ska utföras fram. I planen bör det framgå vilka åtgärder som ger direkta effekter och vilka åtgärder som kan ha effekt på längre sikt. Förändringsprocesser måste alltid vägas in, det är inte bara viktigt med morfologin när åtgärderna är nygjorda.
Vilka åtgärder som väljs bör bland annat bero på hur dynamiskt vattendraget och olika delsträckor är. För TB-vattendrag kan det vara bättre att återskapa processer eller att återskapa förutsättningarna för naturliga processer, det kan t ex vara återställning av basnivå. I SB-vattendrag kan det vara viktigare att återskapa fasta strukturer även om förändringsprocesserna är viktiga i den miljön också.
En viktig fråga är hur stor del av vattendraget som måste ingå i en restaurering. En orsak till att man ej lyckas bra med restaureringar är att man jobbar i för liten skala. I vissa fall är det dock möjligt att jobba i liten skala, till exempel i vattendrag där delsträckorna inte påverkar varandra. I områden där sträckorna påverkar varandra, t ex om erosionen på en sträcka påverkar sträckorna nedströms är det extra viktigt att jobba storskaligt.
(5) Åtgärder utförs
(6) Uppföljning
Vid uppföljning bör man titta på flera aspekter, inte bara det som man vid påverkansanalys bedömde påverkat. Lämpligtvis tittar man på biotopkarteringsvariabler eller på status för varje enskild parameter vid klassning av morfologiskt tillstånd.
Att titta på biologin före och efter åtgärd är såklart också viktigt, men förutsätter att storleken på proverna är tillräckligt höga och att provtagning sker med rätt tidsintervall efter åtgärd. Biologisk provtagning kräver också att man tittar på rätt organismgrupper, att antalet individer av en enskild art ökar betyder inte att man återställt miljön långsiktigt.
Dåliga idéer
Det finns gott om dåliga idéer på hur ett vattendrag ska restaureras. Att det finns dåliga idéer är inget konstigt, vattensystem är komplexa och det måste få bli fel ibland. Det viktigaste när det blir fel vid restaurering är att se till att misstagen inte upprepas och det kan man göra genom att dela med sig av sina erfarenheter.
Många misstag kan dock undvikas genom att man gör en bra inledande analys. Nedanstående lista visar ett antal exempel på dåliga åtgärdsförslag. Gemensamt för dessa förslag är att de ingått i åtgärdsplaner där påverkansanalys saknats helt och/eller hänsyn till hydromorfologisk typ saknats.
Många misstag kan dock undvikas genom att man gör en bra inledande analys. Nedanstående lista visar ett antal exempel på dåliga åtgärdsförslag. Gemensamt för dessa förslag är att de ingått i åtgärdsplaner där påverkansanalys saknats helt och/eller hänsyn till hydromorfologisk typ saknats.
- Ta bort sten och block ur Bx-sträckor för att skapa grusbotten.
- Lägga i block i Cv-sträckor.
- Lägga i block i Ex-sträckor.
- Ta bort död ved för att skapa strömvattenbiotop.
- Riva knickpoint för att förbättra passerbarhet för fisk.
- Gräva diken mellan meandringar för att skapa kvill.
- Riva bäverdammar i vattendrag där skjuvspänningen överstiger kritisk skjuvspänning.
- Försöka återskapa meandringar när sedimenttillförseln överstiger transportkapaciteten.
- Ersätta vägtrumma med fall i utloppet med halvtrumma i situationer där fallet varit en knickpoint (som därmed har kunnat vandra uppåt).
- Riva dammar där naturliga bestämmande sektioner har rensats bort utan att restaurera basnivån (om det ger lägre basnivå än vad som är naturligt).
- Plantera träd i vattendrag där stabiliteten är beroende av förekomsten av gräs.
- Ta bort "ogräs".