A20-Knickpoint/knickzone
A20 ingår i Del 2 i A-protokollet och används för SB-sträckor och sträckor i torv. Under A20 finns bara en variabel, nämligen variabeln knickpoint/knickzone.
Förekomsten av knickpoint eller knickzone noteras både på protokollet och i GIS. Knickpoint och knickzone är strukturer som främst förekommer i TB-vattendrag, men kan också finnas i vattendrag i torv.
En knickpoint är en tydlig knix i vattendragsfårans lutning eller elevation (i de tydligare fallen finns ofta ett litet vattenfall eller en kort fallsträcka). Knickpointen uppstår i de flesta fall av att lutningen ökat och att det på grund av det startat en erosionsprocess. Ökade lutningen beror ofta på att en bestämmande sektion rensats eller att basnivån sänkts på annat sätt (se beskrivning av "head cut erosion").
Bottenerosion vid ökad lutning börjar många gånger längst nedströms och noteringen ska visa avgränsningen mellan det nedre mest påverkade området och områden längre uppströms som ännu ej påverkats påtagligt av erosionen. Genom att markera knickpointen går det att bedöma hur långt gången erosionspåverkan är. Normalt sett finns bara en tydlig knickpoint, men ibland finns flera.
Även om knickpoint främst är kopplad till situationer där basnivån sänkts kan de uppstå i många andra situationer. Ett exempel är när det finns flera TB-sträckor eller sträckor i torv i följd och där det är högre grad av rensning i sträckorna längst nedströms. Då kan det uppstå en höjdskillnad mellan sträckorna som vattendraget kommer att jämna ut på ungefär samma sätt som när basnivån sänkts, det vill säga genom att erosionen vandrar uppåt.
Ibland kan knickpointen utgöras av ett fall vid en vägtrumma eller någon annan struktur som har stoppat förflyttningen uppströms. När någon struktur på det viset stoppar uppmigrationen bör det kommenteras under Övrigt eftersom en förändring av strukturen (till exempel byte till halvtrumma) kommer att orsaka att knickpointen kan fortsätta vandra uppåt.
Knickzone är i stort sett samma sak som knickpoint, men då är knixen längre och utgörs av en brant sträcka istället för ett vattenfall. Vid inventeringen görs ingen skillnad mellan knickpoint och knickzone utan båda noteras med samma variabel.
För att förstå varför en knickpoint uppstår och hur den förändras över tid är det bland annat bra att lära sig mer om påverkanstyper såsom head cut erosion.
Tips
Om man är tveksamt till om det är en knickpoint/knickzone eller naturlig strömsträcka så brukar det vara smidigast att fundera igenom om det finns något som lett till ökad lutning (t ex sänkt basnivå). Det är också bra att fundera igenom om de strömförhållanden man ser verkligen hör hemma i vattendrag med den aktuella typen av bottensubstrat.
Bra att veta
I begreppet knickpoint brukar även naturliga fall innefattas, men vid biotopkarteringen är det bara mänskligt orsakade knickpoints som noteras och inte naturliga vattenfall eller naturliga bestämmande sektioner.
Förekomsten av knickpoint eller knickzone noteras både på protokollet och i GIS. Knickpoint och knickzone är strukturer som främst förekommer i TB-vattendrag, men kan också finnas i vattendrag i torv.
En knickpoint är en tydlig knix i vattendragsfårans lutning eller elevation (i de tydligare fallen finns ofta ett litet vattenfall eller en kort fallsträcka). Knickpointen uppstår i de flesta fall av att lutningen ökat och att det på grund av det startat en erosionsprocess. Ökade lutningen beror ofta på att en bestämmande sektion rensats eller att basnivån sänkts på annat sätt (se beskrivning av "head cut erosion").
Bottenerosion vid ökad lutning börjar många gånger längst nedströms och noteringen ska visa avgränsningen mellan det nedre mest påverkade området och områden längre uppströms som ännu ej påverkats påtagligt av erosionen. Genom att markera knickpointen går det att bedöma hur långt gången erosionspåverkan är. Normalt sett finns bara en tydlig knickpoint, men ibland finns flera.
Även om knickpoint främst är kopplad till situationer där basnivån sänkts kan de uppstå i många andra situationer. Ett exempel är när det finns flera TB-sträckor eller sträckor i torv i följd och där det är högre grad av rensning i sträckorna längst nedströms. Då kan det uppstå en höjdskillnad mellan sträckorna som vattendraget kommer att jämna ut på ungefär samma sätt som när basnivån sänkts, det vill säga genom att erosionen vandrar uppåt.
Ibland kan knickpointen utgöras av ett fall vid en vägtrumma eller någon annan struktur som har stoppat förflyttningen uppströms. När någon struktur på det viset stoppar uppmigrationen bör det kommenteras under Övrigt eftersom en förändring av strukturen (till exempel byte till halvtrumma) kommer att orsaka att knickpointen kan fortsätta vandra uppåt.
Knickzone är i stort sett samma sak som knickpoint, men då är knixen längre och utgörs av en brant sträcka istället för ett vattenfall. Vid inventeringen görs ingen skillnad mellan knickpoint och knickzone utan båda noteras med samma variabel.
För att förstå varför en knickpoint uppstår och hur den förändras över tid är det bland annat bra att lära sig mer om påverkanstyper såsom head cut erosion.
Tips
Om man är tveksamt till om det är en knickpoint/knickzone eller naturlig strömsträcka så brukar det vara smidigast att fundera igenom om det finns något som lett till ökad lutning (t ex sänkt basnivå). Det är också bra att fundera igenom om de strömförhållanden man ser verkligen hör hemma i vattendrag med den aktuella typen av bottensubstrat.
Bra att veta
I begreppet knickpoint brukar även naturliga fall innefattas, men vid biotopkarteringen är det bara mänskligt orsakade knickpoints som noteras och inte naturliga vattenfall eller naturliga bestämmande sektioner.
Ovanstående två första foton visar ett vattendrag där det uppstått head cut erosion efter att basnivån sänktes i huvudfåran som vattendraget mynnar i. Tredje fotot visar huvudfåran där det ansamlas mängder med sediment på grund av erosionen i biflödet. Foto: Per Saarinen.
|
Filmen till höger visar ett vattendrag med aktiv bottenerosion. Det finns tre stycken knickpoints på en sträcka av cirka 50 meter.
Utvecklingen och utseendet som man ser i filmen är typisk för hur det brukar se ut vid head cut erosion, men egentligen finns det flera typer av påverkan som lett fram till utseendet, bland annat har området varit indämt. |
|
Bilderna är från ett vattendrag i torv där det även finns ganska mycket sand. Första bilden visar en sträcka nedströms knickpointsen och där är sedimentation den dominanta fluviala processen. Bilderna i mitten visar flera näraliggande knickpoints. Sista bilden visar hur det ser ut uppströms knickpointsen. Det fotot visar en ganska naturlig sträcka med låg inskärning. När knickpointen vandrar uppåt kommer dock inskärningen öka och torvmarken kommer därmed dräneras och förändras kraftigt. Orsaken till knickpointen är att sträckan nedströms nyligen har grävts om och därmed blivit lägre.