Markanvändning, träd, skog, död ved och bäver
När man funderar igenom den djupare innebörden i Lanes balansekvation, Schumms ekvationer eller när man grottar ned sig i flödeseffektens betydelse för ett vattendrag är allt så enkelt. Fysikens lagar bestämmer vilka biotoper som uppstår. I praktiken är världen mer komplicerad eftersom det finns såväl växter och djur som människor som stör den ingenjörsmässiga beskrivningen av naturen.
Människans olika markanvändning i närmiljö och på svämplan, förekomst av bäver och död ved samverkar med vattendragets morfologi med flera och ofta komplicerade mekanismer. Många Svenska vattendrag har under årens lopp haft stora förändringar i nämnda faktorer vilket har lett till kraftigt skiftande förutsättningar för vattendragen.
Till exempel en liten bäck med grus som bottensubstrat och svämplan av sand och silt får en speciell morfologi om svämplanet utgörs av naturlig, opåverkad skog och en helt annan morfologi om svämplanet är öppet, trädlöst. I förstnämnda fallet blir mängden död ved stor vilket leder till att det uppstår trösklar och bröten som helt styr morfologins utveckling. Uppströms trösklarna blir det pooler och nedströms erosionshöljor och fåran blir bred med mycket strukturer som bromsar upp vattnet. Det kan uppstå många bifurkationer och en ganska rak fåra eftersom energin tas upp vid varje tröskel. Om samma bäck rinner genom öppna stränder, till exempel vid ängsmark, eller där landskapet hålls öppet av megaherbivorer blir morfologin helt annorlunda. Istället för att utseendet styrs av död ved uppstår ett regelbundet riffle-pool-system där pooler och strömpartier styrs av andra faktorer. Avsaknaden av strukturer som död ved i det öppna landskapet är en av orsakerna till att vattendrag meandrar kraftigt eftersom meandringen leder till en fördelning av energin över en längre sträcka (minskad lutning och därmed lägre specifik flödeseffekt).
Tvärsektionen blir helt olika i de olika scenarierna. När det är skog blir fåran bred och erosionssäkras och armeras av död ved. Om det är öppet blir det en smal, men djup fåra istället där gräs förstärker stranden. Strömförhållandena och hela livsmiljön blir olika vid dessa vitt skilda scenarier. Svämplanet antar också olika egenskaper, bland annat blir det annan hydraulik när vattnet passerar ett svämplan med träd och död ved jämfört med gräsmark.
Morfologin som observeras vid karteringen är en följd av den historiska markanvändningen. Många svenska vattendrag har haft en lång historia av öppna stränder, särskilt vattendrag med svämplan och vattendrag i torv där översvämningsområdena i stor omfattning använts som ängsmark. Många av dessa växer idag igen på grund av utebliven hävd och av andra orsaker, inte sällan med första generationen skog. Samtidigt händer det motsatta också, att vattendrag som haft kontinuerlig skogsmiljö i stranden blir öppnare om skogen avverkas.
Utifrån detta måste förändringen i markslag på svämplanen vägas in vid biotopkarteringen. Till exempel om svämplanet inte är aktivt, men det är svårt att se någon bra förklaring kan det bero på att markanvändningen förändrats (läs mer här). Det ingår inte speciellt mycket variabler för bedömning av förändrad markanvändning, men däremot bedöms effekten indirekt med flera variabler. Det är främst när karteringen utvärderas som det är viktigt att analysera vilken effekt förändringar i markanvändning kan ha för eventuella störningar i systemet. Om till exempel en sträcka påverkas av sedimentation kan det bero på förändrad markanvändning på sträckorna uppströms. Det är ändå viktigt att redan i fält ha i åtanke att mycket av den morfologi och de processer som beskrivs med hjälp av biotopkarteringen är en spegelbild av vattendragets historiska markanvändning.
Människans olika markanvändning i närmiljö och på svämplan, förekomst av bäver och död ved samverkar med vattendragets morfologi med flera och ofta komplicerade mekanismer. Många Svenska vattendrag har under årens lopp haft stora förändringar i nämnda faktorer vilket har lett till kraftigt skiftande förutsättningar för vattendragen.
Till exempel en liten bäck med grus som bottensubstrat och svämplan av sand och silt får en speciell morfologi om svämplanet utgörs av naturlig, opåverkad skog och en helt annan morfologi om svämplanet är öppet, trädlöst. I förstnämnda fallet blir mängden död ved stor vilket leder till att det uppstår trösklar och bröten som helt styr morfologins utveckling. Uppströms trösklarna blir det pooler och nedströms erosionshöljor och fåran blir bred med mycket strukturer som bromsar upp vattnet. Det kan uppstå många bifurkationer och en ganska rak fåra eftersom energin tas upp vid varje tröskel. Om samma bäck rinner genom öppna stränder, till exempel vid ängsmark, eller där landskapet hålls öppet av megaherbivorer blir morfologin helt annorlunda. Istället för att utseendet styrs av död ved uppstår ett regelbundet riffle-pool-system där pooler och strömpartier styrs av andra faktorer. Avsaknaden av strukturer som död ved i det öppna landskapet är en av orsakerna till att vattendrag meandrar kraftigt eftersom meandringen leder till en fördelning av energin över en längre sträcka (minskad lutning och därmed lägre specifik flödeseffekt).
Tvärsektionen blir helt olika i de olika scenarierna. När det är skog blir fåran bred och erosionssäkras och armeras av död ved. Om det är öppet blir det en smal, men djup fåra istället där gräs förstärker stranden. Strömförhållandena och hela livsmiljön blir olika vid dessa vitt skilda scenarier. Svämplanet antar också olika egenskaper, bland annat blir det annan hydraulik när vattnet passerar ett svämplan med träd och död ved jämfört med gräsmark.
Morfologin som observeras vid karteringen är en följd av den historiska markanvändningen. Många svenska vattendrag har haft en lång historia av öppna stränder, särskilt vattendrag med svämplan och vattendrag i torv där översvämningsområdena i stor omfattning använts som ängsmark. Många av dessa växer idag igen på grund av utebliven hävd och av andra orsaker, inte sällan med första generationen skog. Samtidigt händer det motsatta också, att vattendrag som haft kontinuerlig skogsmiljö i stranden blir öppnare om skogen avverkas.
Utifrån detta måste förändringen i markslag på svämplanen vägas in vid biotopkarteringen. Till exempel om svämplanet inte är aktivt, men det är svårt att se någon bra förklaring kan det bero på att markanvändningen förändrats (läs mer här). Det ingår inte speciellt mycket variabler för bedömning av förändrad markanvändning, men däremot bedöms effekten indirekt med flera variabler. Det är främst när karteringen utvärderas som det är viktigt att analysera vilken effekt förändringar i markanvändning kan ha för eventuella störningar i systemet. Om till exempel en sträcka påverkas av sedimentation kan det bero på förändrad markanvändning på sträckorna uppströms. Det är ändå viktigt att redan i fält ha i åtanke att mycket av den morfologi och de processer som beskrivs med hjälp av biotopkarteringen är en spegelbild av vattendragets historiska markanvändning.
Ex- och Cv-sträckor där första bilden visar sträcka med hävdat svämplan (f d äng som nu betas) och där de följande bilderna visar övergiven ängsmark.
I naturvårdssammanhang och vid vattendragsrestaureringar uppstår ofta frågan vilken målbild man ska ha vid vård eller restaurering av vattendrag där det förekommer någon typ av översvämningsmark. En sak som är viktig att tänka på är att det inte går att omvandla en liten öppen bäck till en skogsbäck eftersom varken planform, bottensubstrat eller vattendjup är anpassat till död ved. På samma sätt går det inte att kalavverka eller rensa bort död ved i en skogsbäck och förvänta sig att de processer som kännetecknar ett meandrande vattendrag kommer att uppstå per automatik. Den morfologi som finns i en skogsbäck med lång skoglig kontinuitet eller en i öppet landskap där landskapet varit öppet länge är ett resultat av markslagen som funnits där i 200-1000 år.
Morfologin blir inte bara speciell om det är mycket död ved, utan samma sak gäller om det finns bäver. Historiskt sett har det funnits bävrar nästan överallt i Sverige och de kan förekomma utmed alla typer av vattendrag förutsatt att de grundläggande behoven kan tillfredsställas såsom tillgången på föda. Bävern utrotades i Sverige under slutet av 1800-talet och återintroducerades på 1920-talet. Man ska dock ha i åtanke att den innan utrotningen var mycket kraftigt reducerad sedan långt tillbaka.
Bäverdammar innebär att vattendrag inte utvecklar de typiska kännetecken som normalt kopplas till den aktuella vattendragstypen, i vissa fall blir typen mer likartad vattendrag i torv. Liksom för död ved leder bäverdammar till mer bifurkationer och tendensen att meandra minskar eftersom bäverdammarna tar upp energin. Bävern har också bidragit lokalt till att miljöer som varit likartade de öppna ängsmarkerna uppstått där träden tryckts undan under längre perioder. En stor del av dagens morfologi är ett resultat av utrotningen av bäver. Många av de små meandrande bäckar som vi i dag ser som naturliga hade sett helt annorlunda ut. Meandringarna hade inte varit särskilt vanliga, istället hade de sett ut som pärlband i planformen och betydligt mer anastomerande.
Kunskap om hur man läser av hur historiken påverkar vattendrag samt hur man tolkar förändringar som är resultat från förändrad förekomst av bäver är viktig, men ofta svår. Det finns en hel del litteratur inom ämnet, men inte särskilt mycket beskrivningar av hur man rent praktiskt bör jobba med dessa förändringar inom naturvården. Till exempel finns det inga givna svar på hur man bäst hanterar en instabilitet orsakad av att vi har slutat att bruka ängsmark. Det är ju sällan möjligt att återgå till tider som varit.
I naturvårdssammanhang och vid vattendragsrestaureringar uppstår ofta frågan vilken målbild man ska ha vid vård eller restaurering av vattendrag där det förekommer någon typ av översvämningsmark. En sak som är viktig att tänka på är att det inte går att omvandla en liten öppen bäck till en skogsbäck eftersom varken planform, bottensubstrat eller vattendjup är anpassat till död ved. På samma sätt går det inte att kalavverka eller rensa bort död ved i en skogsbäck och förvänta sig att de processer som kännetecknar ett meandrande vattendrag kommer att uppstå per automatik. Den morfologi som finns i en skogsbäck med lång skoglig kontinuitet eller en i öppet landskap där landskapet varit öppet länge är ett resultat av markslagen som funnits där i 200-1000 år.
Morfologin blir inte bara speciell om det är mycket död ved, utan samma sak gäller om det finns bäver. Historiskt sett har det funnits bävrar nästan överallt i Sverige och de kan förekomma utmed alla typer av vattendrag förutsatt att de grundläggande behoven kan tillfredsställas såsom tillgången på föda. Bävern utrotades i Sverige under slutet av 1800-talet och återintroducerades på 1920-talet. Man ska dock ha i åtanke att den innan utrotningen var mycket kraftigt reducerad sedan långt tillbaka.
Bäverdammar innebär att vattendrag inte utvecklar de typiska kännetecken som normalt kopplas till den aktuella vattendragstypen, i vissa fall blir typen mer likartad vattendrag i torv. Liksom för död ved leder bäverdammar till mer bifurkationer och tendensen att meandra minskar eftersom bäverdammarna tar upp energin. Bävern har också bidragit lokalt till att miljöer som varit likartade de öppna ängsmarkerna uppstått där träden tryckts undan under längre perioder. En stor del av dagens morfologi är ett resultat av utrotningen av bäver. Många av de små meandrande bäckar som vi i dag ser som naturliga hade sett helt annorlunda ut. Meandringarna hade inte varit särskilt vanliga, istället hade de sett ut som pärlband i planformen och betydligt mer anastomerande.
Kunskap om hur man läser av hur historiken påverkar vattendrag samt hur man tolkar förändringar som är resultat från förändrad förekomst av bäver är viktig, men ofta svår. Det finns en hel del litteratur inom ämnet, men inte särskilt mycket beskrivningar av hur man rent praktiskt bör jobba med dessa förändringar inom naturvården. Till exempel finns det inga givna svar på hur man bäst hanterar en instabilitet orsakad av att vi har slutat att bruka ängsmark. Det är ju sällan möjligt att återgå till tider som varit.