Skrivbordsanalys
För att underlätta din biotopkartering är det viktigt att utföra en skrivbordsanalys, vilket i första hand görs i GIS. Denna förberedande fas hjälper dig att samla in relevanta uppgifter och få en bättre överblick över området du ska inventera. Här är de viktigaste stegen i GIS-analysen:
Syftet med GIS-analysen är att förbereda dig för fältarbetet, optimera karteringsprocessen och säkerställa att du inte missar viktig information. Välj de mest relevanta analyserna för ditt projekt för bästa resultat.
- Flygbilder och satellitbilder: Börja med att granska flygbilder och satellitbilder. Dessa ger dig en övergripande bild av området och kan hjälpa dig att identifiera uppenbara egenskaper, som helt kanaliserade sträckor.
- Terrängmodell: Använd en terrängmodell, som är baserad på laserskanning, för att studera topografin. Du kan se rensmassor, dammar, svämplan, dalgångens inneslutning, rätade sträckor och bestämmande sektioner. Detta ger dig värdefull information om områdets hydromorfologin och fysisk påverkan.
- Flödeslinjer: Använd terrängmodellen för att beräkna flödeslinjer. Flödeslinjerna följer lågpunkter i terrängen och representerar därmed vattendrag. Du kan även beräkna avrinningsområden och därmed uppskatta storleken på vattendragen. Det är viktigt att inkludera ett filter som exkluderar de lågpunkter som endast avvattnar små tillrinningsområden eftersom det krävs ett visst flöde för att ett vattendrag ska bildas. I vissa delar av Sverige går det att använda gränsen 0.3 kvadratkilometer.
- Historiska kartor: Sök efter historiska kartor hos Lantmäteriet. Dessa kartor kan ge dig insikter om tidigare fysisk påverkan. Det går också att läsa ut egenskaperna för de historiska översvämningsområdena vilket ger en ledtråd om de hydromorfologiska förhållandena (t ex förekomst av sidvallsäng, markering av kärr etc). Förekomst av åkermark, framförallt på svämplan, kan ge ledtråd om var det varit motiverat att göra markavvattnande åtgärder.
- Historiska flygbilder: Använd tillgängliga historiska flygbilder för att identifiera förändringar i hydromorfologin över tiden. Detta kan vara användbart för att spåra förändringar i landskapet. Finns som VMS-tjänst.
- Vattendragets lutning: Skapa längsprofiler i terrängmodellen för att analysera vattendragets lutning. Lutningsförändringar kan indikera förändrade hydromorfologiska förhållanden, förändring substratsammansättning eller förekomst av död ved med mera. Knixar i profilen kan indikera bestämmande sektioner, knickpoints, dammar eller bäverdammar som kan vara relevanta för din kartering.
- Svämplanets lutning: Använd terrängmodellen för att beräkna lutningen på svämplanen. Detta bör normalt korrelera med vattendragets lutning. Avvikande lutningar, det vill säga att det inte finns en korrelation mellan vattendragets och svämplanets lutning, kan indikera fysisk påverkan på området.
- Jordarter: Använd jordartskartor som en för att få en inblick i de hydromorfologiska egenskaperna och vilken hydromorfologisk typ som kan förväntas. Kan med fördel kombineras med terrängmodellen. Finns som VMS-tjänst.
- Markavvattning: Identifiera områden med markavvattning genom att använda information om markavvattningssystem som finns tillgängliga som VMS-tjänster.
- Kartskikt från Skogsstyrelsen: Använd Skogsstyrelsens olika kartskikt vilket bland annat innefattar förekomst av sumpskogar och nyckelbiotoper i området.
Syftet med GIS-analysen är att förbereda dig för fältarbetet, optimera karteringsprocessen och säkerställa att du inte missar viktig information. Välj de mest relevanta analyserna för ditt projekt för bästa resultat.
Exempel
Exempel på längsprofil där x-axeln representerar avstånd från havet i meter och y-axeln representerar elevationen i meter. I diagrammet ovan ser du en längsprofil av ett vattendrag.
Den blå linjen representerar vattendragsfåran, medan den grå linjen visar svämplanets längsprofil. Variationerna i lutning längs profilen ger oss värdefull information om vattendragets egenskaper.
Vid den gröna pilen kan vi observera en snabb förändring i vattendragsfårans elevation, medan svämplanet endast visar en liten förändring där. Detta indikerar förekomsten av en bestämmande sektion, men där höjdskillnaden har ökat. I sådana fall beror detta oftast på att fåran är sänkt nedströms den bestämmande sektionen, vilket vi senare bekräftade.
Då höjdskillnaden mellan fåra och svämplan är större nedströms, resulterar det också i en högre inskärningskvot i det området. Detta är en viktig observation.
Exempel på kombinerad jordartskarta och terrängmodell. Genom att granska dessa modeller kan vi få en överblick över områdets hydromorfologiska egenskaper. Genom att zooma in i detalj kan vi även identifiera egenskaper som graden av kanalisering och förekomsten av bestämmande sektioner med mera. Denna kombination av information ger oss en djupare förståelse för områdets geologiska och topografiska egenskaper.
Exempel på modellerade flödeslinjer. De blå linjerna representerar flödeslinjer och de röda prickade linjerna är det tillrinningsområde som hör till varje linje.
|
|